Tre röster två veckor efter TEC, Sten Orsvärn – del 1(3).

Vad är grejen med TEC? Möt vinnaren på 200 miles Sten Orsvärn, matansvariga Mia Thomson och superfunktionären Daniel Becker om TEC – Täby Extreme Challange. Först ut – Sten Orsvärn. 

13078212_10153403523110933_188329240_o
Sten Orsvärn. TEC 2016. Foto: Daniel Becker.

Sten Orsvärn, som vann och slog banrekord på 200 miles med tiden 39:23:02 – hur gick dina tankar och hur mådde kroppen någon vecka efter TEC den 16 april?
Jag arbetade hela veckan efter, så jag hann inte hunnit tänka efter särskilt mycket. Men överlag kändes det väldigt bra. En nöjd och belåten känsla i hela kroppen. Samtidigt som kroppen såklart var lite utmattad och lätt sargad. Framförallt fötter och underben var rejält utmattade från loppet fortfarande efter en vecka. Det blev gradvis bättre för var dag som gick, att ge sig ut ens på den kortaste joggingrunda var inte att tänka på. Det gäller att ha tålamod och fortsätta med löpvila efter ett sådant lopp, samtidigt som jag ägnar mig åt lättare rehabträning för att öka cirkulationen och ändå hålla mig igång en smula.

Har du sprungit TEC förut? Hur upplevde du i så fall årets TEC jämfört med andra år?
Jag sprang 100 miles 2012 och 2014. Årets upplevelse påminde i mångt och mycket om 2012 då jag också hade ett riktigt bra flow. Men det här året är ändå mycket bättre. Jag var betydligt bättre förberedd och hade gjort en väldigt mycket noggrannare plan som jag följde (Stens race report).

Kan du beskriva ditt lopp? 
Tanken var att gå ut löst och sänka tempot lite lätt ett par gånger under resans gång. När jag gör den här typen av tävlingar vill jag vara så oberoende av extern hjälp som det någonsin går. Jag vill ha full kontroll själv. Helt enkelt för att minska risken för störningar. Andra människor kan missuppfatta, de kan bli sjuka och de kan göra fel. Allt sådan riskerar störa. Störningar kostar energi. Jag vill ha min energi för att springa framåt mot målet. Dessutom vill jag absolut inte ha någon som springer vid sidan av mig och stör mig när jag börjar bli trött. Jag behöver min koncentration och uppmärksamhet till min egen löpning. Min egen andning. Min egen löprytm. Så pacers går bort. Annan support likaså. Det är grundplanen i alla fall. Jag ska klara mig själv. Nu fick jag lite spontant uppstyrd hjälp med att fylla mina reservflaskor, så jag kunde spara några sekunder i varvningarna, men det var inget jag var beroende av, utan det blev en välkommen extra bonus. Samt att jag bestämde mig för att locka med min hustru Åsa som pacer på slutvarvet. Det gav mig något att se fram emot under andra halvan av loppet och det gav oss ett gemensamt minne, som gör det lättare för Åsa att känna sig delaktig. För hon är såklart delaktig på flera sätt.

Vad tyckte du om banan?
Jag gillade den gamla banan skarpt. Men det är bara att lägga sig inför den nya banan. Den är helt klart ett lyft jämfört med den gamla banan. Dels med tanke på säkerheten, men även med tanke på svårighetsgraden och variationen. Det är lite mer skogsstig nu, vilket i och för sig är rejält jobbigt när man börjar bli trött och ändå måste fortsätta lyfta på fötterna för att inte snubbla och ramla framstupa. Men det ska ju vara en rejäl utmaning att springa och där har den nya banan höjt nivån ett snäpp. Dessutom passar det mig bra med tekniska stigar. Min fötter och ben piggnar till automatiskt då, när jag tvingas variera steglängd och frekvens. Det enda jag saknar är passagen genom Rönninge By, och såklart även förbi Skavlöten. Jag bodde i de här krokarna i början av åttiotalet och det är mina gamla träningsrundor som vi springer på. Men jag får ändå ge den nya banan full poäng. Den är riktigt bra.

 

Vad är drivkraften med ultra? 
Ultra handlar dels om att testa sina gränser, eller snarare flytta sina gränser. Att ge sig ut i det okända för att se vad man hittar. Dessutom är det väldigt meditativt. Ett sätt att få egentid där ingen annan kan störa en. Det förutsätter såklart att man springer ensam. Men jag springer nästan alltid ensam. Inte för att jag har något emot att springa med andra, men jag behöver den egentid jag får när jag springer ensam och det finns ju inte plats för hur många långpass som helst varje vecka.

FAKTA
Sten Orsvärn vann TEC 200 miles 2016 på tiden 39.23.02 vilket är nytt banrekord.

Sten har hållit på med motionslöpning sedan har var liten men är idag främst triathlet. Årets huvudmål är att göra sin bästa Iron Man-tid någonsin i samband med Iron Man i Barcelona i oktober.

Sedan några år tillbaka tävlar han för Stockholms Långdistansklubb.

Intervjuad av Jessica Fremnell för Ultradistans.se