Vem är du om du beskriver dig själv med så många ord du vill?
– Den här var svår….jag är tjejen som tycker om rak kommunikation och tydliga mål. Jag är den som älskar kampen och som gärna krälar lite i skiten för att komma ut klokare på andra sidan. Jag är hon som har blivit klokare och lugnare med åren men som aldrig kommer bli av med kärleken till utmaningar. Jag är hon som ibland behöver en kram och ibland är jag hon som inte tänker utan bara gör och pannbenar sig igenom saker.
Vad har du på ditt nattduksbord?
-På mitt nattduksbord finns en nightlamp med olika stegrande ljus eller naturljud som väckningssignal och en tjock korsordstidning. Jag gillar att klura lite innan jag lägger mig.
Hur lever du? Husdjur? Sambo? Jobb? Bostadsort?
-Jag lever tillsammans med min sambo Rikard sedan tio år tillbaka. Vi bor i Solna sedan fyra år tillbaka men jag kommer från Borlänge. Jag är officer till yrket, jobbar på Militärhögskolan Karlberg men för tillfället pluggar jag på GIH för Försvarsmaktens räkning. Där läser jag Tränarprogrammet och blir klar vintern 2018.
Var tränar du helst? Hur ser en helg ut i ditt liv?
-Jag tränar helst en tidig förmiddag på hösten när luften är frisk och löven gula. Får jag välja blir det ett långpass ute på Ekerö eller hemma hos min mamma där jag börjar med en runda som går längs med Dalälven. En helg brukar oftast innebära ett eller två långpass och sen lagar jag och min karl en god middag och tittar på en bra film.
Hur har du lärt dig hur du ska träna för att prestera på topp?
– Jag tar hjälp av de bästa i branschen. Sen har träning och hälsa varit ett stort intresse sedan barnsben. Jag känner min kropp väldigt bra och vet hur mycket jag kan pressa den. Jag vet att jag ännu inte nått gränsen.
Men ändå – hur har du kunnat bli så bra?
– Jag kommer från en familj som är väldigt idrottsintresserad. Jag har tränat och tävlat sedan barnsben. När jag var yngre var det längdskidor som gällde och löpningen var komplement och sommarträning. Jag höll även på med friidrott, triathlon och en väldigt kort period med orientering och skidskytte. När jag var 17 år sprang jag mitt första maraton på uppmuntran av min mor. Därefter har det bara gått utför kan man säga.
– När jag gjorde värnplikten upptäckte jag att det fanns ett ganska tjockt pannben under den blonda kalufsen och när jag läste till officer mötte jag Rune Larsson och fick reda på att det fanns tidslopp. 2008 sprang jag mitt första 6h, 2009 mitt första 24h, då hade jag som mål att vara på banan hela dygnet. Det lyckades jag med och kom 152 km 🙂 hehe. Jag hade aldrig haft så ont i kroppen som efter det loppet, hemskt var det.
– Hur jag har kunnat bli så bra, jadu, det är nog en blandning av flera saker. Målmedvetenhet – har jag satt upp ett mål så nöjer jag mig inte med något annat och ger allt för att nå det. På det har jag en förmåga att acceptera saker för vad de är och att härda ut, till exempel väder eller annat som inte går att påverka, det finns liksom inte utrymme för ursäkter. Jag ställer aldrig in ett pass för att det regnar ute eller för att jag inte känner för det. Ursäkter föder inga världsmästare. Jag har viljan att lägga ner den tid och den träning som krävs. Det tar lång tid att bli bra och få en solid grund att stå på för att orka träna så mycket som behövs för att hävda sig i världseliten.
– Sen får jag tacka mina föräldrar för bra gener och en bra uppfostran. Min pappa lärde mig att gå min egen väg och att saker och ting inte behövde vara så märkvärdiga och man skulle göra det man ville och trodde på. Jag lärde mig tidigt att ta hand om mig själv när vi var ute på tävlingar. Jag fick packa det jag behövde, lära mig hur man klädde sig på vintern och när man hade gått i mål fick man ta sin väska och ta sig till omklädningsrummet för att duscha. Min mamma brukar säga att jag i princip är uppvuxen i omklädningsrum runtom i Sverige. Jag är otroligt tacksam för det som idrotten har gett mig under åren. Resten får nog min tränare svara på.
Du har en tränare?
– Jag tränas sedan två och ett halvt år tillbaka av Andreas Falk. Han har mitt fulla förtroende och vi funkar väldigt bra ihop. Efter att vi börjat jobba ihop har jag förbättrat mig på alla distanser från 10 km till 24h. Framförallt så är min träning mer strukturerad och tempobaserad än vad den var förut.
– Kostplaneringen har jag fått hjälp med av Madeleine Rybeck där jag får inriktningar kring hur mycket energi jag behöver beroende på vad jag tränar. Vi brukar köra igång cirka tre månader före tävling och den sista tiden kapas allt onödigt för att få ut maximalt på tävlingsdagen. Hon är oerhört kompetent och jag litar på henne till 100 procent. Fokus är alltid att ha mesta möjliga energi till träning och därefter rätt påfyllning. Att det sen innebär vissa restriktioner, ja det får man helt enkelt leva med. Ska man leverera på den nivå jag är på nu tror jag man måste se till alla detaljer. Det är bara jag själv som bestämmer hur bra jag vill bli.
Tränar du ensam?
– På 95 procent av passen är jag själv. Jag är rätt egoistisk när det gäller min träning och planerar dagarna så att det passar mig själv. Ibland har jag tur och får med mig min fina vän Anna Grundahl, när våra scheman och liv passar.
Hur ser din årscykel ut när det gäller träning?
– Det beror på hur tävlingarna ligger. Oftast har jag två stora tävlingar per år som jag satsar allt på. Mellan dem kommer grundträning, fokusperioder (till exempel styrka, tempo och mängd), tävlingsförberedande och formtoppning. Efter tävling lägger jag stor vikt vid återhämtningen, den tror jag stenhårt på för att jag ska orka i längden. Släppa på kontrollen både kroppsligt och mentalt för att hitta motivation och ork mot nästa mål.
Vad blir nästa steg? VM?
– Nästa steg är absolut VM och att ha en bättre utsikt från prispallen nästa gång. Sen har jag insett att det finns kapacitet i den här kroppen att nå världsrekordet. Men det blir ett projekt längre fram.
Du har en Pink book of motivation – var fick du idén till den? Hur använder du den?
– Jag fick idén av Johanna Sjöberg när vi hade ett samtal om mentala förberedelser inför Bislett 24h för några år sedan. Hon pratade om att hon hade haft fotografier på sina nära och kära med sig när hon var elitaktiv och ute på tävlingar. För att komma ihåg det som var viktigt och känna trygghet.
– Jag brukar använda boken att titta i den sista tiden innan lopp och även under om det “behövs”. Det gör mig lugn. Det jag har samlat där är egentligen bilder på saker som är viktiga för mig, och saker som jag tror på.
Vem vill du ha varit?
– Jag vill vara den som gav allt, trodde på sig själv i alla lägen och inte kom med ursäkter.