Susanne ledde från start till mål

Susanne Petersson Lorinder vann damklassen i Blåfrusen Ultramarathon i helgen. Här kommer en liten intervju långt bortifrån Nya Zeeland där hon befinner sig nu.

Grattis till vinsten! Är du nöjd med loppet, gick allt som planerat?
Tack, jo jag är nöjd, jättenöjd. Jag hade en tung första halva av loppet men annars gick det som planerat. Jag brukar försöka visualisera tävlingar i förväg men inte planera så mycket, bara energi och kläder och eventuella klädbyten.

Blåfrusen låter kallt, var det så?
Ja det var det kallaste jag upplevt på just detta lopp. Har sprungit två gånger förut och första gången var det väldigt blött och lerigt, andra gången var det solsken och nollgradigt och hade inte regnat på ett tag så det var torrt i marken. I år var det inte alls så illa som jag hade väntat mig. Och jag gillar när det är tuffa förhållanden, då är jag som bäst:) Kan ha gräslig ångest för sånt innan loppen men när jag väl startat tänker jag inte så mycket på det. Kanske är det just därför jag funkar bra då, har ju redan utsatt mig för det värsta i tanken:)

Du ledde hela loppet om jag förstått det rätt. Är du bäst på att jaga eller bli jagad?
Jo jag ledde av damerna hela loppet men det visste jag inte förrän efter 16 k vid första vätskekontrollen. Och då blev jag väldigt förvånad. Jag hade sprungit förbi två tjejer men var helt säker på att det var ett par till framför mig… Men jag är mycket bättre jagad så det gav en energikick.

Loppet är en vändbana, vad tycker du om det? Är det till fördel eller nackdel om du tänker på varvlopp som TEC, som du också vann i våras.
Vändbana är kul på ett sätt – man vet vad man har framför sig. Men det kan ju också vara jättejobbigt att veta just det;) Jag bor bara några km från Blå Leden så jag springer mycket på den, delar hellre in den i etapper än en dithalva och en tillbakahalva. Kan ju hela banan utantill vilket jag tror är en stor fördel. TEC är också ett av mina favoritlopp, det låter ju hemskt med en varvbana men jag älskar att komma in i depån och träffa vänner och funktionärerna där och det blir ju ändå inte tråkigt när varven ändå är så pass långa som 11k. Men jag gillar ju A-B-lopp också men de är mer upplevelselopp. Både Blåfrusen och TEC räknar jag som tävlingar mer än upplevelselopp.

Hur återhämtar du dig efter det här?
Haha, jag brukar vila helt från löpning en vecka efter ultror och sen börja jogga om det känns bra. Denna gång satte jag mig på ett flyg till Nya Zeeland med familjen. Man ska ju inte på något sätt tro att det är avkoppling för benen att få sitta still på ett flyg först 12 timmar och sen 10 timmar till men jag låter ju bli att springa i alla fall;) Men jag äter alltid kopiösa mängder och är konstant hungrig i några dagar efter lopp.

Foto: Jonas Wååg
Foto: Jonas Wååg
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail