Comrades

Väldens största och äldsta ultralopp Comrades Marathon avgjordes förra helgen i Sydafrika. Loppet är 89 km långt och löps vartannat år nerför och vartannat år uppför mellan Pietermaritzburg på 600 meters höjd till Durban vid Indiska Oceanen. Banan är kuperad o fem större höjder ska passeras, de sk. Big Five: Cowies Hill, Fields Hill, Bothas Hill, Inchanga och Polly Shortts.
Comrades arrangerades för första gången 1921 av den f.d soldaten Vic Clapham till minne av de sydafrikanska soldater som stupade i fälttåget mot Tyskland i Östafrika under första världskriget. Det första loppet hade 34 deltagare och vanns av Bill Rowan på tiden 8.59. Alla löpare som slår hans segrartid får en särskild Bill Rowan-medalj.
Fritjof Fagerlund var snabbast av svenskarna och placerade sig på tionde plats med tiden 5.49.50
Sofia Gottberg Norén fullföljde loppet tillsammans med hennes man Anders.

Starten
Foto: Sofia Gottberg Norén

Världens största ultralopp, det måste varit jättemäktigt, hur kom du på att anmäla dig till detta?
Jag sprang UltraVasan 90 förra året och efter det kände jag mig liksom mållös och hade en motivationsdipp träningsmässigt så då började jag kika på vad det fanns för kul lopp. Comrades hade jag hört talas om, men jag hade ingen aning om att det var så stort eller tufft. Jag tänkte mer att det skulle vara coolt att springa i Sydafrika och på asfalt som nog passar mig bättre än på hala spänger och rotfyllda stigar. Jag anmälde mig i mitten av september förra året och planen var att åka dit och köra loppet själv, men i november kom min man på att han skulle följa med och supporta mig så jag fick sällskap.

Du sprang ihop med din man, hur funkade det?
Att springa ihop är inte något vi gör till vardags direkt så veckan innan loppet fick jag nästan panik och sa till Anders att han nog fick springa själv, men samtidigt absolut inte vinna över mig eftersom detta skulle vara mitt lopp. Det kändes dock inte riktigt bra så vi körde några pass tillsammans och pratade igenom hur jag ville bli peppad (jag är ganska van att peppa honom på långlopp efter att ha sprungit med honom några varv både på TEC, Black River och Arctic Ultra, men omvänt har vi aldrig testat tidigare). När det väl var dags så visade det sig att vi var ett grymt bra team och det är ju helt fantastiskt att ha fått uppleva detta tillsammans!!!

Vartannat år går loppet uppför och vartannat år nerför, vilken typ av lopp var det den här gången?
I år var det ett up run, dvs från Durban upp till Pietermaritzburg. I ärlighetens namn är det ett ovanligt kuperat lopp oavsett åt vilket håll det går. Några platta partier fanns det inte att tala om alls tycker jag…

Har du lagt om din träning något inför det här loppet?
I höstas började jag träna pulsbaserat och det har jag haft med mig i all träning inför Comrades. Sedan har jag fått in ett par riktigt långa pass under våren genom att springa Skövde 6-timmars och Lidingö Ultra. Jag har svårt att få till långpassen själv så jag fuskar och anmäler mig till lopp… Sist, men inte minst så har jag kört backträning. Det har jag aldrig gjort tidigare för jag är liksom lite backrädd av naturen (slö…), men det var tur att jag fick in både korta och snabba backintervaller och mer långa och utdragna dito. Att springa 8×1000 m backe är inte superskoj, men ack så bra att ha med sig mentalt när man ska ta sig an ”the big five”!

Foto: Sofia Gottberg Norén

Ett ultralopp med så många deltagare som 20.000 hur fungerade organisationen?
Förvånansvärt bra! Jag hade nog trott att det skulle vara lite mer kaotiskt av någon anledning, men allt fungerade fantastiskt bra. Som internationell löpare fick man dessutom gräddfil i nummerlappsutdelningen vilket kändes konstigt. Under själva loppet så var det suverän support både organiserat och från publiken. På de knappt 88 km fanns det typ 40 officiella stationer där det alltid serverades vatten, energidryck och cola. Därutöver fanns det ibland frukt, potatis och kex. Publiken tillhandahöll allt från syrliga kommentarer (don’t walk here!) till salt, vaselin, godis och glass!

Det finns en särskild back-to-back medalj för löpare som springer loppet både utför och uppför. Är det något du siktar på?
Ja, detta lopp gör jag gärna igen och back-to-back chansen har man ju bara en gång så jag siktar på det! Vi träffade flera andra svenskar på plats och funderar på att dra ihop ett litet ”Camp Sweden” med boende i Pietermaritzburg inför starten där nästa år och kanske även ta fram kläder eller något som får oss att se mer ut som ett team. Jag och Anders kommer dessutom, inspirerade av 42km.se och Kristian Ekfors, att lägga undan 1 kr per sprungen km from nu fram till starten nästa år. Dessa pengar ska vi sedan skänka till skolan Ethembeni som ligger längs med vägen ungefär halvvägs in i loppet. Eleverna har alla någon form av fysiskt handikapp, men den energi och glädje de sprider och delar med sig av var inspirerande och vi vill helt enkelt ge något mer än en ”high five” tillbaka!

Samtliga resultat

Intervjuad av: Sandra Lundqvist
Foto: Sofia Gottberg Norén

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail