Hornindal Rundt – Tougher than the rest!

“Då är man Norges tuffaste. 75km, 5600 höjdmeter. Tänk er ett kärr förlagt i en svart pist som man ska ta sig upp och ner för i för mig drygt 19,5 timme… Bitvis fanns det också snö i backen. Sjukt tufft men skönt att ha klarat av det.”

Orden är Henrik Pehrsons, som genomförde Hornindal rundt.
Hornindal ligger mellan Jotunheimen och Nordsjøen. Loppet är alltså 75 km och klättringen är 5600 höjdmeter på 20 fjällposter.

Skiljde sig detta lopp på något sätt mot de lopp du tidigare sprungit?
Loppet hade likheter med många lopp jag sprungit men var ändå unikt. Det som framförallt gjorde loppet unikt var underlaget (se fråga 2). Det lopp jag sprungit som kanske var närmast i bansträckning var Kiruna Extreme 70 även om det är orientering och över två dagar. 

Foto: Henrik Pehrson

Terrängen i Norge är inte lik den i Sverige, hur var banan?
Kan börja med att säga att banan var exemplariskt utmärkt med vita markeringar var 5-10 meter hela vägen och på vissa ställen förstärka med snitslar. Banan var väldigt kuperad. Allt som allt 75km och ca 5500 höjdmeter. Trodde att loppet skulle vara ganska likt Swiss Alpine som jag sprungit två gånger och som är ungefär lika långt även om det inte är lika många höjdmeter men så fel jag hade… Starten gick i det lilla samhället Grodås som ligger i västra Norge intill Europas djupaste sjö. Efter en dryg kilometer asfalt ut ur byn så viker banan av upp på bergen som omger dalgången. Första biten var det ganska torrt och fint även om det var brant men ganska snart började det bli väldigt blött. Föreställ dig en myr som är förlagd till en svart slalombacke… Detta fungerade ok uppför men var desto svårare nedför. Jag brukar ha min styrka nedför men i det här loppet tappade jag väldigt mycket nedför. Kände mig som Bambi på hal is när jag försökte ta mig ner längs de leriga branterna. På några av topparna fanns snö. Uppför var det som trappsteg i snön och hade man ramlat här hade man åkt kana utför och eventuellt slagit ihjäl sig (var väldigt brant) och nedför i snön var det som att springa i 30cm djupt blött pärlsocker. Upp mot sista toppen första halvan var det extremt brant och här fick man klättra med hjälp av både armar och ben. Ned mot passeringen halvvägs var det kanske 2km väg och direkt efter passeringen var det ytterligare ca 6km “väg”. Tänkte efter det vägavsnittet att andra halvan kommer att gå lättare men så var det inte… Det blöta underlaget fortsatte och bitvis fick man även balansera på stora lösa stenar. Ett kort parti var det även klättring nedför. Med 3km kvar av loppet kom man fram till den sista kontrollen (det fanns allt som allt 20 kontroller man skulle ta under loppet) och den var dessutom bemannad vid några små stugor. Tänkte att nu blir det väg sista biten ner mot mål. Så blev det inte utan istället var det en väldigt brant stig ner genom skogen som jag aldrig trodde att skulle ta slut men till slut så kom jag ut på en väg och sista biten in mot målet i sporthallen gick på asfalt.

Foto: Ole Eltvik

Är du nöjd med ditt lopp?
Jag är väldigt nöjd med att ha kommit i mål. Trodde väl innan loppet på en lite snabbare tid men med tanke på underlaget detta år så är jag ändå nöjd med att ha kommit under 20 timmar. Kände mig hur konstigt det än kan låta stark hela vägen och det var mer terrängen nedför som begränsade mig och inte mina ben.

Var loppet bra organiserat?
Som sagt så var banan väldigt bra markerad och kvällen innan loppet hade de lite information om själva loppet. Var också bra med de kontroller som fanns längs banan och man fick dessutom med sig en karta. Vid mål fanns också möjlighet till dusch och att sova på ett golv.

Foto: Henrik Pehrson

Fanns det vätskekontroller utmed banan eller bar man med sig sin egen energi?
Det fanns enbart en vätskekontroll längs banan och det var halvvägs där de även bjöd på lite köttsoppa. I övrigt fick man ta med sig allt själv. Vatten fanns i princip hela vägen i bäckar längs banan och jag blandade Tailwind och åt Twix. Halvvägs hade man tillgång till en “drop bag” där man kunde fylla på med energi. Av någon anledning kunde de dock inte lova mat och dryck i mål men det brukade alltid finnas köttsoppa etc kvar från halvvägs och så även denna gång så fick köttsoppa i mål och kunde även ta lite soppa innan vi åkte mot Sverige igen.

Fanns det krav på obligatorisk utrustning så man fick springa loppet med en rygga?
Obligatorisk utrustning var vindtäta byxor och jacka, reflexväst, karta, visselpipa och pannlampa. Pannlampa var dock bara obligatoriskt under andra halvan av loppet. Jag hade även med mössa och vantar även om jag aldrig använde dessa men bra att ha om man blir sittande på fjället vid en ev olycka.

Belöningen när man tagit sig uppför en höjd är ju en vacker utsikt. Hann du njuta något av utsikten på höjderna?
Jag försökte njuta så mycket jag kunde av utsikten men tyvärr så var det väldigt molnigt under större delen av loppet så såg mest dimma och moln men på vissa toppar sprack det upp och där kunde man njuta av utsikten. Dagen innan och efter loppet var det dock fint väder så kunde njuta av det i bilen på väg till och från loppet. Vädret var annars ganska bra för löpning under lång tid. Var ca 15 grader nere i dalarna och kanske 5 grader på topparna. Lätt regn i början men i övrigt bara mulet. Kul och väldigt tufft lopp.

Foto: Henrik Pehrson

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail