Swiss Alpine är loppet i Schweiz där det erbjuds 5 olika distanser att springa.
I klassen 47 km med 1750 höjdmeter segrade Mimmi Kotka och Petra Kindlund tog tredjeplatsen, även på 23 km-distansen fick Sverige en pallplats genom Napoleon Solomon som segrare.
En av distanserna är 77,5 km och går från Davos till Filisur och Bergün, korsar the Keschhütte och the Sertig Pass och sen tillbaka till Davos. Totalt ska löparna klättra 2800 höjdmeter inom en maxtid av 13 timmar. Här vann Ida Nilsson på en tid av 7h 5min, vilket var 65 minuter före tvåan i loppet.
Victoria Borg från Vingåker sprang in på en fin 16e plats. Så här upplevde hon loppet.
Är du nöjd med din insats i loppet, blev det som du tänkt?
Jag är nöjd med min insats. Nytt pers med nästan precis 1h och en 16e plats får väl vara godkänd. Målsättningen var ju att sätta nytt pers eller typ krossa den gamla tiden och det kan man väl säga att jag gjorde men jag vet att jag kan springa loppet lite fortare…. Finns mera att hämta…. Gäller bara att man har en riktigt bra dag.
Tävlingen I lördags var långt ifrån perfekt. Sprang alldeles för fort I början och drog på mig en massa mjölksyra som jag sedan försökte bli av med. Efter 25km började det kännas hyfsat. Vid 20km slet jag av mig min långärmade tröja som jag hade på mig. Vred ur den en massa svett. Sprang sen i linne. Räckte eftersom det blev rätt soligt och varmt. Sprang en del sträckor och gick I uppförsbackar. Men kunde gå rätt fort uppför dom två värsta topparna. Gick om många. Var tvungen att stanna någon minut på topparna för att dricka och äta nått samt andas. Var helt slut på ork och vågade inte springa utför topparna. Men efter någon minut så var man igång igen. I mål var jag tokslut. Stupade och låg en stund på marken. Mådde illa och var rätt färdig hela kvällen, natten och morgonen. Det brukar gå över genom att äta lite lite samt dricka Resorb men denna gång var jag riktigt slut. Svimmande vid frukosten på söndagsmorgonen och fick åka till akuten I Davos där jag fick en påse dropp och den gjorde susen. Blev utsläppt efter en timma. Då orkade dom förmodligen inte höra mig längre fråga hur länge jag skulle vara kvar. Mådde mycket bättre efter det men det kommer ta ett par dagar innan man är I fas igen. Stort tack till min vän Heike som hjälpte mig där och fixade så vi kunde komma till flygplatsen och hann med planet. Borta bra med hemma bäst.
Har du sprungit loppet tidigare?
Jag har sprungit detta lopp 2 gånger tidigare. 2006 och 2008. Men banan var mycket tuffare nu än då.
Vad var det som gjorde att du ville göra det igen?
Dels så ville jag sätta nytt pers och sen en semester med vandringar och löpturer. Davos är ju helt underbar stad!! Visste att min vän Heike och några till skulle dit så då åkte jag med.
Har du tränat på något specifikt sätt för att genomföra just detta lopp?
Har tränat mera i största allmänhet och fokuserat på långa hårda pass när man svettas mycket. Har bla sprungit inne på löpbandet och cyklat inomhus med svettjacka på för att verkligen få kroppen att känna på hur det känns när man svettas floder, är varmt och jobbigt. Tycker att jag hade nytta av det. Sen vet jag att jag har en del annat som jag måste bli bättre på om jag ska springa såna här tävlingar. Bla springa i låååånga backar.
Är det mycket teknisk löpning på banan?
Nja i en del utförslöpor när man ska springa I stenrösen och försöka springa om folk. Men det handlar väl om vad man känner sig säker på.
Kände du att ditt val av utrustning och skor var bra?
Mina Hokaskor fungerade alldeles utmärkt. Testade några par skor under veckan och bestämde mig rätt snabbt vilket par det skulle.
Sprang med en tunnare långtröja med linne från början eftersom det var kallt men efter 20km åkte långtröjan av. Vred ur en massa svett. Ändå hade jag frusit. Skumt. Annars var jag nöjd. Önskar att det hade funnits några fler stationer med vätska. Det hade behövts.
Hade du några svackor, och hur kom du ur dom i så fall?
Sprang för fort i början och fick en massa mjölksyra I benen och kroppen. Bara att dra ner tempot och äta och dricka. Sen gick det över. Sen dom sista 10km…. bara pannben och hot från vännen Heike om att fixar du inte en bra tid så får du gå hem. Vad gör man? Springer så klart.
Till sist, springer du det här loppet 2018 också?
Om jag ska springa loppet nästa år?? Måste nog glömma hur jobbigt det var först men klart det lockar…..Vet att jag kan springa loppet fortare….
Text av: Sandra Lundqvist