Ultrahunden Rusa

Lupita Svensson är 47 år och har sprungit ultra sedan 2012 då hon sprang Tjejmarathon som första ultralopp. Hon är gift med sin Måns och de har tre barn Gabriella, 26 år, Paulina 16 år och Sofie 15 år samt två hundar.

Hon har sprungit lite till och från ända sen hon var tonåring. Men i ungdomsåren var det mest dans som lockade och löpningen blev mer ett komplement till dansen. Löpningen fanns ändå naturligt i familjen då hennes pappa var marathonlöpare, så att sticka ut och springa långt var inget konstigt. Efter att barnen kom till världen föddes också behovet av regelbunden motion och löpningen blev då en del av livet.
– Jag älskar att springa långt, läsa och äta choklad, säger Lupita.

2010 föddes hunden Rusa hos uppfödaren Pia Rönnquist i Hudiksvall som har kenneln/uppfödningen Cefeus tillsammans med sin dotter Caroline Mähler. Endast 8 veckor gammal kom hon hem till Lupita och hennes familj som en söt liten valp.
Rusa är en Kelpie, en typ av vallhund som härstammar från Australien.

När började hon att springa med dig?
Hon fick börja springa med mig på allvar när hon var drygt 1 år. Det är viktigt att inte börja för tidigt eftersom valpkroppen måste bli stabil. Men när du nu frågar och jag tänker efter så har Rusa och jag gjort en gemensam ultraresa.

Var tanken när du köpte henne att hon skulle bli en ”ultrahund”?
Nä, när vi köpte Rusa visste jag inte ens om ultra (skratt). När Rusa var dryga året började jag träna mer målmedvetet och hon har hängt med på min träning. Så man kan ju säga att vi har tränat upp oss till ultra tillsammans.

Hur långt har hon sprungit som längst?
Det längsta som hon sprungit sammanhängande är Tjörnarparen 100 K. Den är är hon tvåfaldig finisher på. Det är jag stolt över!

Lupita och Rusa vid Tjörnarparen.

Hur många löppass i veckan är hon med på?
Hon är faktiskt med på nästan alla mina löppass, så det brukar bli kanske 4-5 pass i veckan.

Blir hon sprallig om hon ”bara” får gå promenader?
Absolut, det märks på en endaste gång. Kelpien är också en ras som behöver få röra på sig men också mentalträning. Så ultralopp i lite teknisk terräng är utmärkt.

Hur gör man för att träna upp en löparhund?
Jag tror att det viktigaste man måste komma ihåg är att precis som man själv måste träna upp sig så måste hunden också det. Man kan inte rycka upp en hund som bara fått gå promenader och tro att den skall kunna springa 2 mil. Det är också så det är inte naturligt för en hund att springa långt i ett jämt tempo. Hunden springer i sitt naturliga tillstånd mera hit och dit, snabbt och långsamt om vartannat. Så mitt tips är börja med kortare sträckor, se till att det är roligt hela tiden, se till att ha en bra ergonomisk sele för hunden och att du själv har ett bälte som passar dig – allt för att undvika skador. Jag tror också att det är viktigt att tänka på att när du skall träna upp en löparhund är det hunden som måste vara ditt fokus. Hunden kan ju bara med sitt beteende berätta om något är fel så du måste vara uppmärksam så att du märker om du springer för ofta, med fel sele så att inte din hund blir skadad.

Vilka fördelar resp nackdelar finns det att springa tillsammans med hunden?
Fördel är ju att du alltid ha en löparkompis och en motivator. Med en hund kommer du alltid ut och du har ett finfint sällskap. Jag har också märkt att ju mer jag och Rusa gör tillsammans desto mer svetsas vi samman. Nackdelen är ju att du inte kan sätta dig själv i främsta rummet när du springer. Ett moment som kan vara svårt för många hundar är möten med andra hundar när man är ute och springer. I de situationerna gäller det att visa att det är du och löpningen som är fokus och att du är den som har kontroll på situationen.

Möter du några åsikter hos andra gällande att springa så långt med hunden?
De flesta blir intresserade och imponerade av Rusa. Jag tror att de som ser oss se att Rusa mår bra och att jag är noga med att sätta henne främst så jag har hitintills inte stött på några negativa kommentarer.

Får man ha med hunden på alla lopp, eller bara några utvalda?
Nä det är inte alls självklart att man får det. Jag brukar fråga. Ibland går det bra och ibland säger arrangörerna nej. Sedan finns det speciella hundlopp, både inom hundsporten (cani cross/barmarksdrag) och motionsarrangemang.

Tror du att det är särskilda raser som kan springa (ultra)långt eller kan alla hundar göra det? Alltså med rätt träning och i en fart anpassad för hunden.
Jag tror att det finns vissa raser som är mer lämpade än andra. Rusa som är en Kelpie har goda förutsättningar eftersom hon tillhör vallhundar och de springer långt när de vallar. Stora tunga hundar, ex Berner Sennen kan ha svårt, likaså mindre raser som Chichiuaua och Papillon. Men de är också individer, ex på förra årets Tjörnarparen var det en irländsk varghund som sprang 50 K och det gick utmärkt och vår lilla Dvärgpinscher hänger gärna med på 20+K rundor.

Vi människor stoppar ju i oss energi under tiden vi springer långt, hur gör du med Rusa? Äter hon också under tiden? Vad äter hon i så fall?
På långa lopp är vätska och energi viktigt även för hundar. Många hundar kan ha svårt att dricka och det är också viktigt att känna till att hundar inte kan reglera sin kroppstemperatur lika effektivt som vi människor kan genom svettning. Det betyder att om det är varmt ute så kan en energisk hund bli överhettad. Under Tjörnarparen var jag orolig för att Rusa drack för lite, då fick vi lägga ost i vattnet och lite pepparkakssmulor för att hon skulle dricka. Det funkade. Det finns speciell sportdryck och energi på tub som man kan ge till hundar under pågående energikrävande aktiviteter. Det brukar jag köpa för att det skall bli rätt balans av alla ämnen. Men Rusa får även smaka på det jag har med, ex så gillar jag brieost när jag springer långt. Det brukar hon få smaka och brukar hon uppskatta.

 

Text: Sandra Lundqvist
Foto: Lupita Svensson, Marie Krausz