En positiv inställning är bra medicin oavsett om man är sjuk eller inte.

Under Sätila trail i november 2016 kände Johan Wagner att något inte stämde. Han fick springa “ut i busken” ofta men tänkte att det var en tillfällighet. Den krånglande magen gav inte med sig och i april 2017 gick han till vårdcentralen. I mitten av maj kom sen beskedet, tjocktarmscancer.
Johan har gjort UTMB 4 gånger, sprungit långa lopp på brittiska öarna så han är en uthållig och stark kämpe. Något han har dragit nytta av i kampen mot cancern.
I augusti 2018 sprang han UTMB igen, och tog sig i mål!

Under sommaren 2017 genomgick Johan operationer och cellgiftsbehandlingar. Ovissheten om behandlingen kunde stoppa spridningen till andra delar av kroppen var jobbigare än smärtan. Även om smärtan och obehaget efter den 6 timmar långa operationen inte heller var att leka med.

– Så det är nu jag måste ta fram mina lärdomar från ultralöpningen. Förmågan att kämpa och hålla flaggan högt trots stor osäkerhet om uppgiftens storlek och många faktorer man inte själv råder över. Hur långt det är till målet och osäkerheten om jag kommer att orka dit är gnagande tankar, berättar Johan på sin blogg.

Efter behandlingen smyger Johan sakta igång sin löpning igen. Läkarna och sjukhuset är uppmuntrande till att han tränar. Han delar löpningen tillsammans med sin fru och berättar:

– Visst, min puls är fortfarande löjligt hög i förhållande till vad jag är van vid i samma tempo, det sticker och domnar lite i fingrarna och jag känner mig allmänt tröttare. Men vi ÄR ute och springer och jag känner samma glädje som jag alltid gjort – minst.

Efter 2 missar i dragningen av startplatser till UTMB har nu Johan fått en garanterad plats till 2018. Det blir hans tidssatta och tydliga mål. Målet med att “blir frisk från cancern” är så klart högst upp på listan men det målet är mer diffust och svårt att sträva mot direkt.
Delmålet blir att samla ihop resterande kvalpoäng vilket innebär ett genomförande av Sätila Trail 80 km. Den tävlingen går bara 4 veckor efter den sista dagen med cellgifter.

– Jag är övertygad om att bra mål, aktiva val och positiv inställning är bra medicin oavsett om man är sjuk eller inte.

Halvvägs igenom alla behandlingar åker Johan ner till Alperna för att få njuta av ultragemenskapen på Ultra trail Mont Rosa, inte som deltagare utan som publik. Under tiden loppet är igång utforskas miljön och det blir rejäla turer med många höjdmetrar och teknisk terräng. Helt utan tidspress.

I oktober genomgår Johan den sista intravenösa behandlingen med cellgifter och ska sen äta tabletter i 14 dagar. För varje omgång blir han allt sämre och biverkningarna plågar honom med kramper och smärta.

Dagarna och veckorna går och långsamt återgår livet. Det är nu endast 2 veckor kvar till Sätila Trail. Målet är att genomföra loppet under maxtid, dvs 18 timmar.

 – Jag går i mål på 13:44 och känner mig ett kort ögonblick helt tom, dränerad på all kraft och alla känslor. Sedan känner jag stor glädje. Glädje över att kunna göra detta trots sjukdom, stomi, just avslutad cellgiftsbehandling mm. Jag känner också glädje och tacksamhet över att jag har så fantastiska människor runt mig som jag kan dela detta med.
Att kunna dela upplevelsen är värt enormt mycket och en stor anledning till att ultralöpning är min passion.

Stomipåsen opereras bort och träningen inför höstens stora mål trappas långsamt igång. Orken och farten finns inte riktigt där men glädjen finns och den betyder allt.

I slutet av maj sker 1 årskontrollen och beskedet att inget återfall har funnits är så klart fantastiskt. Nu sker kontroller årligen de närmsta 5 åren.

Kroppen blir långsamt starkare även om biverkningarna efter behandlingen av cancern fortfarande finns kvar. Träningen trappas upp långsamt och målet att bli en finisher på UTMB lyser starkt.

– Men monstret är inte Mt Blanc, höga bergspass, krampande muskler eller sömnbrist – dessa klarar jag med hjälp av mitt pannben.
Monstret är mina egna tankar och känslor.
Det kommer att bli en hård kamp och jag är redo.

Loppet går bra, mycket bra och redan efter 38 timmar och 22 minuter står han där vid målet. Som en finisher och han har dessutom lyckats göra det på en tid som han inte i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig.

Här har Johan skrivit ett långt inlägg med tips om hur man tar sig igenom loppet.

Hur mår du idag?
Jag mår bra. Jag har fortfarande biverkningar kvar som domningar i fötterna och jag är ganska begränsad i kosten för att minimera problem med magen.

Har du planerat att springa några lopp under 2019?
Har tänkt att inte springa något stort lopp under 2019 utan satsa på att komma i bättre form styrke- och rörelsemässigt.

Länk till Johans blogg

Text: Sandra Lundqvist
Foto: Privat

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail