Snart får hunden följa med Mimmi ut

Mimmi Kotka är aktuell som vinnare i  CCC, ett lopp på 101 km och 6100 höjdmeter mellan Courmayeur, Champex och Chamonix. Senare i höst väntar VM i ultratrail i Portugal den 29 oktober. Vem döljer sig bakom prestationerna? 

Mimmi Kotka, du har precis vunnit CCC – var befinner du dig just nu? Tar du kanske med dig din nya hund på en löptur?
Vi är kvar i Italienska alperna lite till, sen tillbaka till Sverige. Hunden är bara 11 veckor så det blir inga långturer än på ett bra tag. Men han gillar att härja utomhus, precis som sin matte.

Det var personligt distansrekord i CCC var det något som du tränat särskilt för?
Nej men jag har sprungit några lopp på 85-90 km så det var inget jättekliv. Nu efteråt känns det skönt att veta att man kan hålla fokus så länge. Det skulle jag aldrig klara på träning men när det är tävling är man laddad!

Du är kostkonsult – vad innebär det?
Mitt kostkonsultjobb är som produktspecialist, det vill säga jag översätter text, gör informationsmaterial, produktutveckling, innehållsförteckningar och sådant. Det älskar jag!

Vad äter du då under ett ultralopp?
Kost under ett ultralopp är det man gillar och tål. Det är väldigt individuellt.  Jag tror på att var och en ska hitta sin formel.


Berätta om din träningsbakgrund? Vad har lett till att du är där du är idag?
Jag har alltid älskat friluftsliv och hållit mig aktiv med skidor, cykling, vandring, fridykning, yoga men inte löpning. Men 2010 anmälde jag mig till Lidingöloppet som en utmaning och blev helt galen i traillöpning i träningen inför det. Det var min grej!

Sedan tog jag det lugnt 2012, 2013 och i januari 2014 bestämde jag mig för att satsa. Träna mer fokuserat. Det blev lite för fokuserat 2015. Jag sprang för mycket och drog på mig skador. Tog det lugnare 2016 och nu verkar jag ha hittat en formel som fungerar. Det är roligare än någonsin att springa och kroppen trivs.

De flesta av oss behöver “kämpa” med något när vi springer – fötterna, trötthet, motivationsbrist – vad behöver du kämpa mot och hur löser du det?
Motivationsbrist en onsdagsmorgon i november när det regnar… Skulle ljuga om jag sa att det alltid känns pepp men det är skönt när man väl kommit utanför dörren.

På tävling är man så laddad så det inte finns så mycket att kämpa med, men till slut blir man ju trött. Tycker teknisk löpning i mörker när man är riktigt slut är en utmaning.

Hur tränar du till vardags? Springer du ensam eller med dina klubbkompisar?
Jag springer i princip alltid ensam. Har inga klubbkompisar att träna med, emellanåt en god vän eller min man på MTB. Det är en favorit, och snart kan hunden hänga med!

Vad är dit nästa mål inom löpningen? Vad skulle du behöva tillföra till ditt liv, din träning för att nå dit?
Att bli bättre, snabbare, uthålligare, starkare. Det är en process och jag respekterar kroppen.

Vilka råd vill du ge dem som har drömmar om ultra?
Gör det! Vi är gjorda för att klara sådana grejer. Det är bara all bekvämlighet runt oss som gör att det kanske känns orimligt. Det är en del av att vara människa att ta ut sig fysiskt emellanåt. Och träna inför loppet, känslan av att gå i mål är efter all träning, plus tävlingen. Om du förberett dig väl blir upplevelsen större.


 

Intervjuad av Jessica Fremnell för ultradistans.se. 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail