VM i 24-timmars gick förra helgen. Men det finns två svenskar som tyckte att 24-timmars var för kort och som istället gav sig till Frankrike för att springa i 6 dagar på motorbanan Le Circuit du Var. Längst sprang Jan-Erik Ramström som med sina 625,198 meter kom på 16:e plats av 109 deltagare, medan Stefan Olsson blev 38:a på 523,422 km. Båda var debutanter på 6-dagars, och det är bara en handfull svenskar som provat på disciplinen. Vi fick en pratstund med Jan-Erik som berättade om hur han upplevde loppet. ”Jag hade förväntat mig kroppsliga problem”, säger han, ”men det som var jobbigast var det mentala.” En stor anledning till det var att den absoluta majoriteten av löparna var fransmän/fransyskor, och eftersom Jan-Erik inte pratar franska var det svårt att delta i det sociala umgänget som de andra löparna hade på och runt banan. Det var mycket varmt, runt +30 grader på dagen och inte mycket skugga, berättar han, och fortsätter att det var väldigt lätt att hitta på anledningar att gå och lägga sig en stund. Ibland föll han för frestelsen och ibland lyckades han kämpa emot.

Jan-Eriks strategi var att gå ut relativt hårt och samla mil medan kroppen och huvudet var fräscha. Det resulterade i 16 mil det första dygnet och 10 de följande två. Han delade upp dygnet i 3 åttatimmarspass, under vilka han skulle springa 35-45 km. Han var inte så imponerad av frukosten som bestod av kaffe och pain riche, men den övriga maten var OK. På kvällen serverades på franskt manér vin till middagen, och han unnade sig ett glas av den rödglänsande drycken.

Mycket inspiration kom från hälsningar och pepp från hans vänner som följde honom på Facebook. Inte minst viktigt var det mot slutet av loppet när han nått 60 mil och egentligen var ganska nöjd och hade svårt att motivera sig. Då fick han ett meddelande som sa att han skulle fortsätta kämpa eftersom 300 varv var inom räckhåll. Detta fick honom att lägga in en spurt de sista timmarna likt den han gjorde på 48-timmars i Skövde, och visst blev det inte bara 300 utan 301 varv!

Kommer han att göra det igen? ”Absolut”, säger Jan-Erik. ”Jag har mer att ge; min kropp kändes alldeles för fräsch efteråt”. Han fortsätter att han samlat på sig erfarenheter under sin debut som kommer att vara värdefulla under kommande lopp. Han sammanfattar det område där han ser störst förbättringspotential med ”Jag måste se till att det är roligare på banan än utanför!”.

Ultradistans tackar för pratstunden och gratulerar både Jan-Erik och Stefan till förnämliga prestationer.

Under helgen har VM i 24-timmars genomförts. På papperet hade vi ett mycket starkt lag på damsidan med 4 damer som har presenterat sig tidigare på ultradistans.se. Vi hade även en herr-löpare med på flyget ner som också hade ett imponerande löpar-CV i benen. Våra svenska löpare levde upp till förväntningarna och 3 av damerna sprang längre än 200 km varav Torill, som andra svenska dam, kom längre än 220 km och fick som slutgiltigt resultat 220,777 km. Detta räcker till en tolfteplacering på VM och sexa på EM. Ett mycket bra resultat! Sandra Lundqvist kom till slut in på 218,553 km, Annika Nilrud kom 209,552 km och Maria Jansson nådde nästan fram till 200 km, 197,148 km, efter en tuff natt. Sandra kom på 17 plats i VM och 10 plats i EM, Annika 31 i VM och 23 i EM, och Maria kom på 48 i VM och 36 i EM. I lagtävlingen var det mycket spännande, även om Sverige inte tog någon pallplats, men Tyskland och Sverige låg mycket jämnt ända in i slutet. Tyskland kom precis före Sverige med endast 2,3 km mellan lagen.

Andreas Falk sprang stabilt och jämnt hela loppet och kom till slut in på 235,537 km och detta räckte till en 20:e plats i VM och 13:e på EM. Utanför världsmästerskapet hade Johan Steene också kommit till Steenbergen och deltog i öppen klass. Johan har presterat mycket fina resultat men var inte uttagen till VM i år och gjorde en mycket stark öppning. Efter en tuff avslutning kom Johan in på 224,838 km.

De imponerande resultaten genomfördes under tuffa förhållanden med hård vind och regn och till och med hagel under natten. Den svenska VM-truppen hade en stor hjälp från sin supportstab, som gjorde ett stort jobb med att hjälpa löparna att göra sitt yttersta och till slut nå så långt fram som de gjorde.

Totalt i VM så dominerar USA och Japan både på herr- och damsidan. USA finns med i topp på lagtävlingarna för herr och dam med Japan på andra plats. Mami Kudo satte världsrekord på 24-timmars på väg med 252,205 km.

Topp 3 på herrsidan:
1. Jon Olsen USA 269,675 km
2. John Dennis USA 262,734 km
3. Florian Reus Tyskland 259,939 km (Europamästare)
20. Andreas Falk 235,537 km
Topp 3 på damsidan:
1. Mami Kudo Japan 252,205 km
2. Sabrina Little USA 244,669 km
3. Suzanna Bon USA 236,228 km
12. Torill Fonn 220,777 km
17. Sandra Lundqvist 218,553 km
31. Annika Nilrud 209,52 km
48. Maria Jansson 197,148 km
Lagtävling herr:
1. USA 780.552 km
2. Japan 752.567 km
3. Tyskland 752.007 km (Europamästare)
Lagtävling dam:
1. USA 710.599 km
2. Japan 705.582 km
3. Frankrike 670.698 km (Europamästare)
6. Sverige 648,852 km (4 EM)

Maria Jansson gjorde en stark kämpainsats i sin mästerskapsdebut i Polen i fjol. Vi känner henne på pulsen inför helgen.

Ultradistans: Det här är ju ditt andra VM. Hur känner du nu jämfört med inför din debut?
Maria: Jag känner mig mycket lugnare den här gången, det är ändå något speciellt första gången man bär landslagsdräkten.

U: Vad tar du helst med dig från förra VM?
M: Vetskapen om att jag kan prestera bra trots att jag hamnade i en negativ tankespiral och det var ett fruktansvärt jobbigt dygn.

U: Hur har du laddat inför detta VM?
Jag har kört en tre-veckors formtoppning. Överlag så är jag bättre tränad nu än förra året.

U: Hur känns formen?
M: Formen känns bra, jag känner mig lätt och steget flyter på riktigt bra.Men man ska komma ihåg att 24h är en lång tid och mycket kan och kommer att hända.

U: Vad har du för mål?
M: Självklart att prestera så bra som möjligt.

U: Om du fick önska dig en egenskap inför VM som du inte har, vad skulle det vara?
M: Det kan jag komma på skulle väl vara att hantera värme på ett bättre sätt, jag tycker det är lite jobbigt när det blir varmt. Men det är inget jag kan göra något åt så det finns ingen anledning att lägga energi på det. Jag får göra det bästa av situationen om det skulle bli jättevarmt.

U: Då får vi hoppas att värmeböljan inte sprider sig från Stockholm till Steenbergen! Tack för din tid och lycka till, Maria!

Till VM i 24-timmars skickar Sverige enbart en manlig löpare till detta VM. Men denna löpare är mycket rutinerad och har en stark meritlista. Här är hans rapport inför helgens VM.
U: Det är bara några dagar innan du kommer att åka till VM. Hur går dina tankar inför de kommande dagarna?
A: Just nu känner jag mig lugn och samlad. Igår (tisdag) genomförde jag mitt sista träningspass och jag ska inte träna mer utan bara vila. På torsdag morgon åker vi från Stockholm och sammanstrålar med de löpare som åker från Göteborg i Bryssel. Sedan fortsätter vi till Steenbergen dit vi kommer till lunch. På torsdag kommer vi bara att vila och fredag är det lite aktiviteter och invigningsceremoni av VM. Då börjar festen!
U: I höstas slog du till med buller och brak på Spartathlon (fjärde plats bland herrarna och femma totalt med en tid på 27:58). Var det oväntat för din del att det gick så bra där?
A: Spartatholn gick verkligen bättre än väntat. Mitt mål när jag startade var att komma under 31 timmar. Det var mycket varmt under loppet och jag släppte denna målsättning ganska snart. Efter bergpasset vid Sangas efter ungefär 16 mil började jag att känna mig riktigt pigg och kunde dra på rejält. På mållinjen var jag mycket överraskad över min egen prestation.
U: Vad är din åsikt om hur skillnaden är mellan ett 24-timmarslopp och spartathlon?
A: Det är svårt att jämföra dessa 2 lopp men Fredrik Elinder har tagit fram en funktion där han visar på hur löpare på spartathlon kan prestera på 24-timmars och den stämmer bra. Men det går inte att komma ifrån att prestationen och utmaningen är mycket olika. Tillexempel har jag ingen support under de 28 timmar som jag sprang spartathlon men på ett tidslopp har jag support var 5e minut. För min egen del är dock min mentala inställning och känsla densamma för spartathlon som för ett 24-timmars lopp.
U: Hur har dina förberedelser sett ut efter sparathlon?
A: Under november råkade jag ut för ett diskbråck och innan jul fick jag åka till sjukhuset akut med ambulans! Jag såg då framför mig att löpningen och ett VM var helt uteslutet under en lång tid. Jag satte dock igång med rehab-träningen ganska snart och satte upp ett datum då jag bestämde att om jag skulle åka på VM så ska jag vara uppe i full träning. Rehaben gick extremt bra och jag var på benen igen mitten januari. I februari var jag uppe på 80-90% av träningen och har sedan kunnat träna bättre än tidigare faktiskt. Jag tror att diskbråcket gav mig en bra vila och jag fick tillbaka suget rejält efter rehabträningen. Jag tror faktiskt att jag nog har blivit i bättre form nu än om jag inte hade fått diskbråcket.
U: Vad är dina förväntningar för helgen?
A: Min egen prestation är att jag vill få till ett jävla bra lopp där jag ska krama ur ett riktigt bra lopp ur kroppen där jag ska plåga mig rejält. Det är något jag kan. Mitt pers på 24-timmars är gammalt och det räknar jag med att jag kommer att slå bara i farten.
U: Förra året var du med som support åt landslaget på VM i Polen, vilka erfarenheter från det VM tar du med dig till årets VM?
A: Jag tror att laget kommer att ha nytta av hur vi har planerat årets support. Jag har varit mycket tydlig med hur jag tycker att det ska fungera. Löparna kommer att få mer egentid och styra sin egen tillvaro mycket mer under dagarna innan loppet. Det som jag tycker är lite tråkigt är att jag åker som ensam kille och att det skulle vara roligt om vi var ett fullt herrlag. Man sporrar varandra om man är fler på plats som springer i ett lag. För att bygga ett starkt herrlag är det viktigt att det ska kunna finnas utrymme för andra löpare som kanske inte når upp till kvalgränserna. Jag tror att vi som löpare kan lyfta varandra både inför och under mästerskapen. Jag tycker att ett sätt att få folk att satsa på 24-timmars är att göra landslagsplatserna mer attraktiva. Det behövs ett större fokus på 24-timmars för att få till ett herrlag. Se på tjejsidan, där har vi en tydlig trend där flera tjejer har klivit upp och springer längre än 200km. Efter att Torill gjorde det första gången så har det kommit flera tjejer som gjort det. Jag tror att detsamma kommer att ske även nu när tjejerna springer både 210 och 220 km! Detsamma ska vi arbeta för även på herrsidan. Men det är något vi måste arbeta med och få herrarna att satsa på detta och göra det lockande att springa hårt och tufft på 24-timmarsloppen.

Vi har ytterligare en tjej som ska dra på sig landslagströjan för första gången och som är mycket rutinerad i ultralöpningssammanhang; Sandra Lundqvist från Värmland. Vi kollar hur hon känner inför sitt första VM i helgen.
S: Jag känner mig lugn och ser fram emot ett roligt och spännande äventyr. När jag springer långt så har jag roligt, det är min enkla filosofi, och jag ska ha roligt den här helgen.
U: I februari så sprang du ett otroligt bra 24-timmarlopp i Espoo (210 064 m). Var det en tävling som du hade siktat på för att göra ett bra resultat?
S: Jag har sällan en plan när jag startar en tävling och så var det denna gång också. Efter att jag sprang i Bislett 2011 då jag gjorde 180 kände att jag hade 200 i kroppen. Inför Espoo stod jag som reserv och fick en plats och när jag väl var där så gick det otroligt bra!
U: Hur känner du dig efter loppet i Espoo? Har återhämtning och träning gått bra?
S: Jag tror att det är ett ganska bra avstånd i tiden för att springa två stycken bra 24-timmarslopp. Jag känner mig återhämtad och har tränat bra sista tiden. Jag springer när jag har lust och det känns bra och det har jag gjort även denna gång.
U: Vad har du för förväntningar inför helgens tävling?
S: Det kommer att bli en stor händelse och ett äventyr där jag kommer att springa långt. Jag har inte hunnit prata med de andra tjejerna som ska springa. Vi hade en träff för någon månad sedan och då träffade jag Maria och vi planerade VM i stora drag.
U: Vad har du för uppladdning de sista dagarna innan start?
S: Jag ska sova och vila så mycket som möjligt. Det som vi ska vara med på är invigningsceremonin på fredag. Det ska bli roligt att få gå in i landslagskläder och bära den svenska flaggan. Sedan har jag sett att banan är ganska lång (2300 m) och det är lite ovanligt på ett 24-timmarslopp. Men jag är inte orolig för det. Detta kommer att gå bra!

Ultradistans: Du är relativt ny i ultralöparsammanhang och detta är ditt första internationella mästerskap. När sprang du ditt första ultramaratonlopp?
Annika: Första ultran var 2010 - då sprang jag Lappland Ultra med min syster Anja. Jag hade bara två göteborgsvarv och två stockholmsmaror i bagaget och var rätt nervös, men väldigt sugen på just det loppet. Vår strategi var lugnt tempo och en rejäl portion galghumor - och vi hade väldigt kul. Efter fem mil skrek vi "så här långt har vi aldrig sprungit – och nu har vi hälften kvar!!" och gapskrattade. Efter sisådär nio mil hade skrattet fastnat i halsen men då var det målvittring... bastu och massage! När vi lite senare satt i solen med pizza och champagne konstaterade jag lugnt att det här ska jag aldrig mer göra om. Men det var en så stor upplevelse - inte minst gemenskapen, byborna i Adak och allt runtomkring - att jag var tvungen att åka tillbaka året därpå. Då sprang jag själv - det var otroligt kul att springa med syrran, men samtidigt är det så mycket enklare att gå helt på den egna känslan och anpassa loppet efter den.

U: Förra året var ditt genombrottsår med bra lopp på 100 km, 100 engelska mil och 24 timmar. Vilket lopp rankar du högst av dessa?
A: Helt klart loppet 100 engelska mil (Mors Rundt) - till stor del beroende på att hela loppet var så fantastisk upplevelse, på så många sätt! När jag åkte dit hade jag nästan inte lust - jag hade under året sprungit en isande kall stockholmsmara med regn och kuling, där jag frös så att jag nästan grät, och nästan samma visa på 100 km Lapland Ultra. Det gick visserligen bra då och jag var jätteglad, men att springa dyblöt, stelfrusen i stark motvind med en flaxande engångsregnponcho och bortdomnade händer är inte den optimala löpupplevelsen. Så såg det ut som att det skulle bli samma visa på Mors och jag packade ilsket ner vinter- och galonregnkläder för nu skulle jag banne mig inte frysa.. men det blev strålande sol, familjen åkte med för första gången och loppet var otroligt vackert och välarrangerat. Jag var överlycklig, hade ett bra upplägg och inte en enda dipp under hela loppet - det var det bästa lopp jag sprungit. Vid 24h lite senare fick jag inte riktigt till det - de första åtta timmarna hade jag rejäl huvudvärk, sedan gick det utför :) Jag är varken nöjd med utförande eller resultat, samtidigt är jag lite stolt - jag vek inte ner mig. Efter målgång gav fotlederna upp, jag blev buren till hotellet och var tvungen att ha kryckor i en vecka.

U: Hur har du tränat inför VM? Någon skillnad mot förra året?
A: Jag har försökta ha samma upplägg - har man och barn så jag försöker så gott det går anpassa träningen efter familjeschemat. Jag kör till ungarnas aktiviteter och tränar när de tränar, utöver det kanske något extrapass och ett långpass på helgen. Denna vår har jag tyvärr haft en del förkylningar så jag ligger lite back, men känner mig ändå pigg i benen.

U: Hur känns formen?
A: Det tycker jag alltid är svårt att veta... jag springer få lopp så det är ont om jämförelsepunkter. Å ena sidan har jag inte kunnat träna som jag velat, å andra sidan har det känts väldigt bra och gått snabbt på standardlångpasset. Men jag känner mig väldigt förväntansfull och glad och det är en bra start - det ska bli otroligt roligt att åka ner!

U: Vad har du för mål i VM?
A: Det är nu jag inser att jag är lite skrockfull, det skulle jag aldrig våga svara på... :)

Patrik Brants från Solvikingarna vann Lejonbragden lördagen den 4 maj på mycket goda 7.32.19, en tid som placerar honom på en nionde plats genom tiderna i Sverige. Fredrik Engdahl, Ryssbergets IK, kom tvåa på 8.18.56 och Robert Eskilsson, Uddevalla SK, trea på 8.45.11. Ytterligare fyra tog sig under tio timmar. Damklassen vanns av Sofia Kay, LK TV-88 på 11.35.19.

Knappt har det framgångsrika svenska damlaget hunnit i mål i VM på 100 km så är det dags för 24 timmars-VM i Steenbergen i Nederländerna, och vi har fått en pratstund även med de löparna. Först ut är Torill Fonn, veteranen i gänget.

Ultradistans: Hur många VM har du sprungit?
Torill: Jag har sprungit 8 VM + ett individuellt EM (då VM gick i Canada)

U: Vilket VM minns du helst?
T: Mitt senaste VM torde vara det jag jag helst minns. Med den sämsta möjliga uppladdning pga sjukdom, som hindrade mig från att springa under en lång period och således fråntog mig möjligheten att deltaga i två långa och viktiga lopp som del av den tänkta uppladdningen, kunde jag ändå prestera mitt bästa 24h någonsin och vara med i det lag som satte nytt nordiskt rekord. Ett minne jag kommer ha med mig i lång tid!

U: Hur har du laddat inför detta VM?
T: Jag har tränat ungefär som jag brukar, fast fått in lite flera långpass (för mig mellan 30-35km).
Jag har även tränat en del styrka de senaste månaderna och hoppas att det skall ge lite extra. Det visar sig ju snart.

U: Hur känns formen?
T: Formen känns bra. Jag vet vad jag är god för och vad som skall till för att lyckas. Det gäller bara att alla förutsättningarna finns på plats på rätt dag. De som gjort några lopp av detta slag vet att det som fungerade sist inte nödvändigtvis fungerar denna dagen. Hemligheten, åtminstone en av dem, är att kunna ladda om mentalt om något oförutsett händer undervägs. Att inte låta småsaker ställa till det för en. Tar favoritmaten slut och det är den man har satt sin tro till, får man snabbt hitta på en ny favorit. Ett banalt exempel kanske men nog så viktigt. Jag är inte direkt känd för att låta saker oroa mig i onödan så det skall nog gå bra.

U: Vad har du för mål?
T: Mitt mål är att göra ett lopp jag är nöjd med. Att ta vårt lag så långt det bara går och givetvis ha roligt under tiden.

U: Om du fick önska dig en egenskap inför VM som du inte har, vad skulle det vara?
T: Tveklöst skulle jag önska mig snabbhet. Jag har erfarenhet och jag har viljestyrka, men jag saknar snabbhet. Kanske det är orsaken till att jag har svårt att förlika mig med tanken på att jag faktiskt är en "löpare" - hur konstigt det nu kan låta :)

U: Tack för din tid och lycka till!

Dagen efter ett EM som återigen visade de svenska damernas styrka över 100km. Ett EM-guld och ett lag EM-silver. Vi ringde upp Peter Fredricsson som är lagledare för att gratulera.
Grattis Peter! Kan du berätta vad som hände på lördagen?
Det var en otroligt spännande tävling där våra tjejer gjorde sina lopp på ett optimalt sätt. Deras stabila insats ledde fram till ett individuellt EM-guld för Kajsa samt lagsilvret. Kajsa gjorde ett lugnt och stabilt lopp där de andra starka konkurenterna vek ner sig mot slutet på den tuffa banan. Marija Vrajic (Kroatien) ledde långt in i loppet och Kajsa låg på andra plats. Men när den tuffa banan började att ta ut sin rätt kroknade kroatiskan rejält och slutade på en sjätte plats. Även Sofia disponerade sitt lopp mycket bra och låg på en åttonde plats fram till 75 km. Då började en av ryskorna att gå och Sofia gick förbi. På de avslutande backiga 2 km kunde hon återigen plocka 2 placeringar då ryskorna hade det mycket tufft. Kerstin kom en bit efter men gjorde som alltid ett jämnt och stabilt lopp och kunde se till att Sverige bärgade silvermedaljen i lagtävlingen. Alla de svenska tjejerna var pigga i mål medan många av de andra löparna var helt slut och en del fick bäras från målområdet.
Vad kan du berätta om banan?
Det var en otroligt vacker och tuff bana som såklart ställde höga krav på supporten. Under de VM som jag har deltagit på så var denna den svåraste att supporta och tuffaste för löparna. Vi åkte först en gång med den officiella banbesiktningen men sedan åkte vi själva ett varv på fredagkvällen för att i lugn och ro kunna se var vi kunde stanna och hur banan såg ut. Det var bra att vi gjorde det och vi var nog det land som hade den bäst fungerande supporten. En del länder cyklade mellan stationerna.
Hur firade ni det fina loppet på kvällen?
Vi var ganska trötta men gick ut med norrmännen på lördagkvällen och åt pizza. Sedan gick vi hem vid 11-tiden och somnade till slut. Vi var alla ganska speedade efter en intensiv och spännande dag.
Till slut, kan du berätta hur planen ser ut för resten av året.
Vi har ett 24-timmars VM om ett par veckor och sedan ska vi plocka ut en landslagstrupp till VM i 100km i sydafrika. Detta arbete kommer att starta efter Stockholm ultra i augusti då vi ska sätta oss med SFIF och se vilka löpare vi har. Vårt mål är att ha ett fullt damlag + en reserv. På herrsidan har vi inte lika många säkra kort som på damsidan men förhoppningen är att det kommer fram kandidater vid SM i sommar på Stockholm ultra.

Tack för pratstunden och grattis igen!

Live Update Belves 100km European Championships

Ladies Champion is Kajsa Berg (SWE) in 7.38.51 with a strong finish. 2nd to finish was the Russian Irina Antropovain 7.42.52 with GBR Sue Harrison 3rd lay in 7.48.10 and 4th lady the Russian llady Irina Pavilovskaya in 7.49.22

Ultradistans: Hej Philip! Du är ju debutant i landslaget. Har du ändrat din träning något sedan du fick redan på att du blivit uttagen till EM?
Philip: Träningen har varit liknande som inför andra 100 km-lopp, förutom att jag ska minska träningen lite mer än vanligt sista veckan, för att förhoppningsvis få en formtopp. En skada har dock gjort att mängdträningen kommit igång sent och har därför fått jaga ikapp med träningen, förhoppningsvis räcker det ändå.

U: Vet du något om hur banan kommer att se ut och i så fall hur den passar dig?
P: Vet inte så mycket från banan, utgår dock ifrån att banan passar

U:Vad vet du om konkurrenterna?
P: Ingenting

U: Hur laddar du den sista veckan inför VM?
P: Minskar ner på träningen. Försöker kommer i balans rent fysiskt och mentalt. Visualierar loppet.

U: Hur är det med maten innan loppet? Äter du det som finns eller är du noga med vad du får i dig de sista dagarna?
P: Har med mig nåt litet, men räknar med att det kommer att gå att få normal kost i Frankrike.

U: Är det något du absolut inte får glömma att ta med till Frankrike (bortsett från skorna)?
P: Inställningen!

U: Tack och lycka till!

Efter ett år med mycket bra resultat så har Frida Södermark dragit på sig en stressfraktur i foten och ska rehabilitera sig under kommande veckor. Frida var uttagen till truppen av EM-löpare i Frankrike men kan dessvärre inte delta i helgens EM-lopp. Vi kan nog räkna med att få höra mer om henne i framtiden och återkommer med en intervju senare. Tilldess önskar vi henne ett krya på dig!

Tredje dam i raden av EM-löpare är Sophia Sundberg. Hon är ytterligare en i raden av duktiga svenska ultralöpar-tjejer och det är första gången som hon kommer att springa i ett internationellt mästerskap och företräder Sverige.
Grattis till uttagningen i landslaget! Du är relativt ny i ultralöparkretsarna. Kan du berätta för oss vem är du?
Jag är född i Sundsvall men har bott i Umeå sedan jag pluggade. Jag har alltid gillat att springa och träna, skidåkning har utgjort en stor del av min träning när jag bodde i Umeå. Men jag kom igång på allvar med löpningen när jag flyttade till Stockholm 2009. Det var faktiskt så sent som 2011 som jag testade marathon för första gången. Det var mycket nervöst men det visade sig bli en mycket bra resa. Efter det blev jag nyfiken på att springa längre och siktade på att testa 6-timmars i Skövde våren 2012. Där fick jag mitt riktiga genombrott på långa distanser och jag kom hela 74.343 km. Innan mitt lopp i skövde hade jag inte sprungit längre än 3 mil. Utöver min löpning så driver jag mitt eget företag som heter ”Sophias kost och löparcoaching” och jobbar inom Stockholm marathon gruppen, där jag skriver på kostrådsajten på stockholm ultramarathon och för team stockholm marathon. Jag tränar även med Team Stockholm marathon och de som springer med mig där känner mig som tjejen som snubblar och trillar hela tiden. Detta är något som jag måste träna bort.
Varifrån fick du din första inspiration att springa längre än marathon?
Det var faktiskt min mamma, Anne Sundberg, som också är en ultralöpare. Hon har sprungit TEC 50 miles och Lidingö ultra 2010 och även 6-timmars i Karlstad. Jag följde med henne på Lidingö Ultra och blev där mycket imponerad av stämningen och hela loppet. Det satte igång en tanke och inspirerade mig att även testa ultradistanslöpning
Nu är EM om en dryg vecka och du ska företräda Sverige och springa i landslagsdräkt. Hur känner du inför detta?
Jag har inte förstått det än och det känns otroligt stort att få göra detta. Det är spännande och är fortfarande som en dröm. Jag har fått goda råd från min tränare Sven Åke Jåfs samt Reima Hartikainen.
Har du gjort några särskilda förberedelser inför EM-loppet denna helg?
I vår har jag sprungit Skövde 6-timmars och sedan Kiel Marathon. Under hösten hade jag stora problem med ryggen. Under perioden mellan september och jul har jag inte kunnat springa något alls. Jag trodde att det var diskbråck och det kändes ganska hopplöst inför säsongen 2013. Under vintern bollade jag en del idéer med Reima om träningen och efter jul har det gått bra att komma igång med träningen. Jag fick en bekräftelse på att den krångliga hösten inte hade förstört alltför mycket och att jag var i god form då jag sprang 77,6 km i Skövde. Sedan åkte jag och Cajsa Berg till Kiel marathon tillsammans. Det var riktigt tuffa förutsättningar där men jag kom in på en tid på 2:57. Vad som hände med ryggen i höstas vet jag inte men det var förmodligen något som dök upp efter att jag sprang 100 km i Skövde på bana.
Vad vet du om EM-loppet och banan?
Jag har sett banprofilen och det är väldigt kuperat med en tuff backe på slutet. Det gäller att man har starka ben på slutet och undervåren har jag försökt att träna en del terräng och har lagt in en del backträning.
Till sist, vad har du för strategi för loppet och hur tänker du äta och dricka?
Äta? Jag äter inte något under loppen. Jag dricker bara. Jag brukar vilja ha cocacola efter 4 antal timmar. Kvällen innan loppet måste jag ha kladdkaka och vispgrädde! Får jag inte det så går det inte bra.
Under loppet ska jag hålla ett jämnt tempo för att göra ett bra lopp och inte titta på konkurenter. Jag vet inte riktigt vilka som ska springa men jag vill såklart göra en bra placering. Nu är banan en lång slinga och det kan bli så att jag kommer att springa själv. Men jag ska försöka komma i en bragrupp för jag tycker att det är roligare att springa när det är människor runt omkring. Vid varje vätskekontroll ska jag tvinga mig själv att stanna och dricka. Jag har svårt att dricka under de lopp jag springer men får jag i mig vätska så kommer jag att tjäna på det i längden.
Vad har du för planer längre fram under året?
Jag ska springa Indalsledensloppet själv. Jag har varit med i stafetten flera år och nu vill jag springa hela loppet själv. Jag ska delta i Stockholm Ultras träningshelg i Juni där jag kommer att föreläsa och agera tränare. Sedan har jag funderat på att kanske delta på Stockholm ultra.
Tack för pratstunden och lycka till och glöm inte att ta med kladdkaka till Frankrike!

Kajsa Berg

Nummer två ut i vår intervjuserie inför EM på 100 km är regerande guldmedaljören Kajsa Berg.

Ultradistans: Hej Kajsa! Hoppas att träningen har gått bra och att formen är på väg mot sin topp! Undrar om jag skulle kunna få ställa några frågor till dig att publicera på Ultradistans.se?
Kajsa: Du får absolut ställa lite frågor!

U: Det gick ju väldigt bra för dig på senaste VM. Har du ändrat din träning något sedan dess?
K: Jag har tränat ungefär som inför förra året, men försökt att springa långpassen lite tuffare. Dessutom har jag sprungit fler tröskelpass. Jag känner att träningen har gått bra senaste veckorna. Tyvärr har jag haft feber och förkylning några dagar nu.

U: Vet du något om hur banan kommer att se ut och i så fall hur den passar dig?
K: Banan kommer inte vara en varvbana. Det känns kul. Jag hoppas på att det kommer vara fint längs banan. Det kommer vara mer kuperat jämfört med förra året. Jag är inte så backstark, men ibland går det bra när jag tävlar i backar ändå. speciellt avslutningen kommer vara tuff, med en rejäl backe. Så jag vet inte, det får visa sig. Jag tror ändå tyvärr att platta banor med få kurvor är vad som passar mig bäst annars.

U: Vad vet du om konkurrenterna? Är det några du känner igen från i fjol?
K: Jag vet faktiskt ingenting om konkurrenterna. Har försökt hitta en startlista, men tror det inte har kommit ut någon ännu. Känner bara till de svenska tjejerna och det är ett bra gäng.

U: Hur laddar du den sista veckan inför VM?
K: Sista veckan drar jag ner på träningen. Det är den laddningen jag gör. Tänkte även försöka skaffa mig en GPS-klocka:). Skulle också vara kul att gå igenom startlistan.

U: Hur är det med maten innan loppet? Äter du det som finns eller är du noga med vad du får i dig de sista dagarna?
K: Det enda jag känner med maten är att äta tillräckligt. Jag äter inte jag annorlunda jämfört med vanliga dagar.

U: Är det något du absolut inte får glömma att ta med till Frankrike (bortsett från skorna)?
K: Ja skorna är ju bra att ta med sig. Sedan vill jag gärna tro att jag har lite extra hjälp om jag springer med mina "turörhängen". Men det viktigaste är kanske att ta med sig lite självförtroende och lugn för då löser sig allt på plats. Jag känner att jag har bra stöd av landslagsledningen vilket är otroligt skönt.

U: Tack för din tid och lycka till!

Kerstin Rosenqvist

Vintern har inte släppt sitt grepp om Sverige än men säsongen med ultradistanstävlingar har dragit igång på allvar. Redan under slutet av april kommer det första internationella mästerskapet att gå av stapeln med ett EM över 100km i franska Belves. Till detta mästerskap kommer Sverige att skicka 4 löpare. Vi har tagit tempen på dessa löpare och hör oss för om form och uppladdning. Först ut på banan är en numera rutinerad 100km-löpare, Kerstin Rosenqvist från Västerås LK. Vi ringde upp henne en kväll några veckor innan loppet.
Hej Kerstin, Nu är det snart dags att dra på sig landslagsdräkten igen. Du är en av våra mest rutinerade 100km-löpare i det svenska laget. Hur känns det inför årets EM?
Det känns bra och jag ser verkligen fram emot att få komma ner till Frankrike och springa. Vinterns träning har gått bra och jag har ökat träningsmängden en del och tycker att jag är i bra form. I övrigt har jag inte gjort något annorlunda jämfört med mina tidigare uppladdningar för VM/EM.
Hur ser din uppladdning ut under vintern?
Jag har inte gjort något speciellt utöver att jag har ökat träningsmängden. Jag springer inga intervaller eller någon alternativ träning. Det är roligast att springa långt och det är det jag gör helst. Den 17 mars var jag nere i Danmark och sprang Greve Marathon. Det var ett bra genrep och jag fick känna hur vinterns träning hade gått. Jag sprang loppet på 3:09 och det är den nivån som jag håller på marathon. Sedan har familjen varit iväg och åkt skidor utför men det räknar jag inte som träning.
Vad vet du om EM-loppet och banan?
Det är en lite annorlunda bana med en enda tiomilsslinga där de sista 2 km avslutas med en stigning på knappt 100m. Det kommer att bli rejält tufft. Jag ska spara mig så att jag har krafter kvar och inte tappar tid där. Ligger man bra till men har slitit hårt tidigare under loppet riskerar man att tappa mycket tid och placeringar där. Men jag tycker att det är roligt att det är en sådan bana där man får fokusera på att springa sitt eget lopp. Det passar mig bra! Jag tänker springa mitt eget lopp och försöka hålla ett jämt tempo.
Det måste bli svårare att sköta supporten under loppet då ni löpare kommer att bli utspridda på en längre sträcka. Har ni pratat om hur detta ska fungera?
Nej, vi har inte pratat om detta än. Det kommer att ställa lite speciella krav på supporten och lagledarna. För min del har jag inga speciella önskemål vad gäller mat och dryck. Jag dricker mest sportdryck och försöker ha tillgång till resorb under loppet för att hålla vätske och mineralerna på en hygglig nivå. Jag vet att jag har druckit för lite under tidigare lopp och det ska jag försöka hålla bättre koll på och dricka ordentligt under detta lopp.
Efter EM, vad har du för planer och tankar om resten av säsongen?
Jag ska springa SM i 100km i Stockholm men mitt stora mål för säsongen är Spartathlon i september. Det har länge varit en dröm för mig att få springa det loppet!
Tack för pratstunden och lycka till i Frankrike!

Efter en lång, snörik och kall vinter kommer det säkraste vårtecknet av alla till de svenska ultralöparna: Täby Extreme Challenge. För femte året i rad kan denna, en av Sveriges längsta löptävlingar, samla ett startfält om totalt 81 löpare på det 100 miles långa banan och 63 löpare på 50 miles. Även om banan dragits om för att undvika partier med blankis genomfördes tävlingen även detta år på tuffa banor, där snön fanns kvar på kortare sträckor och leran blev mer och mer påtaglig ju längre löparna sprang. Vädret var dock på löparnas sida under själva loppet – det regn som föll på morgonen minskade i styrka lagom till start och upphörde så småningom. Under natten föll några enstaka snöflingor och några kortare asfaltsträckor frös till, men i övrigt höll sig temperaturen någon grad över nollan. Loppet är numera välkänt i Täby, och löparna blev påhejade av folk som promenerade, i vissa fall av samma människor ute först på lördags- och senare söndagspromenad! Utanför några hus hade de boende ställt ut marschaller på kvällen och bord med dryck och godis till löparna – en gest som ger energi både åt kroppen och själen!

Starten gick klockan 10 på lördag förmiddag och först i mål blev såklart 50 mileslöparna. Elov Olsson från Gävle tog sig runt de 8 varven i Täby på tiden 6:46:10. Den numera rutinerade ultradistanslöparen, Sandra Lundqvist (Team Ultrasweden), visade återigen sin styrka och vann damklassen över 50 miles på tiden 8:16:34 trots att hon inte gick på max utan sparade sig till 24-timmars-VM i mitten av maj.

De flesta av 50 mileslöparna får inte uppleva natten på TEC. Johan Steene (Team Teqnion) kunde dock bryta mållinjen som segrare på 100 miles strax innan klockan 3 på söndagmorgonen med tiden 16:54:28. Damsegrarinnan och debutanten på distansen, Ann-Sofie Forsmark (OK Djerf), fick dock uppleva morgonen på banan och kom i mål på tiden 21:57:34.

Under helgen 6-7 april avgjordes 2 numera etablerade ultradistanstävlingar. Först ut var Borlänges 6-timmars som startade klockan 11 på lördag förmiddag. Borlänge 6-timmars, numera med namnet Loxodonta, lockar flera löpare som vill spetsa vårformen. Totalt kom 79 till start varav 18 damer. Segrare i herrklassen blev Jonas Svensson (Göteborgs Polismän IF/Solvikingarna) på 82 465 m. Damklassen togs hem av Ingela Svedberg (Hemlingby Löparklubb) på 69 100 m.
På lördagnatten klockan 12 startade 35 löpare på det numera legendariska Ursviks ultras långa bana över 75 km. Ursviks ultra 2013 genomfördes under tuffa förutsättningar med is och kyla. Detta hindrade dock inte Johan Larsson (Aptum) att vinna på den mycket fina tiden 6:26:58. I damklassen vann Maria Nordfjäll på tiden 8:18:54. Ursviks ultra har numera också en light-klass över 45 km där Jacob Reunanen vann på tiden 3:50:44. En knapp halv timme senare kom segrarinnan i damklassen, Malin Hjalmarsson (Sweco), i mål på tiden 4:17:55.

I dagarna har löparna till landslagstruppen för VM i 24-timmars blivit nominerade. Damerna har under de senaste åren uppvisat fina resultat på tävling efter tävling och konkurensen om platserna har varit hård. De damer som kommer att springa i landslagsdräkt blir Sandra Lundqvist (Team Ultrasweden LK), Torill Fonn (Team Ultrasweden LK, Maria Jansson (Team Ultrasweden LK), Pernilla Johansson (Ulricehamns FK), samt Annika Nilrud (Hälle IF). På herrsidan har resultaten inte varit lika goda som bland damerna. Andreas Falk (Försvarets SK) är uttagen, mycket tack vare en mycket fin prestation på Spartathlon förra året. VM kommer att gå i Steenbergen den 11-12 maj.

Listan över de förhandsnominerade löparna ligger ute på SFIFs hemsida.

I lördags avgjordes Skövde 6-timmars i kyligt väder på varvbanan i Boulognerskogen. Som vanligt hade loppet ett högt deltagarantal - 173 stycken. Sophia Sundberg blev ohotad segrare med 77 632 meter. Bäst i herrklassen kom Daniel Runemalm med 74 046 meter. Hela resultatlistan finns här >>

Kristina Paltén sprang tolv timmar på löpband den 7 februari på ett gym i Kista, Stockholm. När det halva dygnet var till ända hade hon sprungit 107,49 kilometer vilket är fjorton km längre än det tidigare rekordet. Kristinas tuffa satsning uppmärksammades även i media och du kan läsa mer på Kristinas egen blogg här >> där du också hittar länkar till inslag i radio och tv. Många följde världsrekordloppet online, men om du missade det så finns alla tolv timmarna videoinspelade. Filmen hittar du på Kristinas blogg.

Pernilla Johansson och Sandra Lundqvist kom tvåa och trea i helgens 24-timmarslopp i Esbo, Finland. Loppet går i en inomhusarena på en 390 meter lång bana. Både Pernilla och Sandra sprang över 21 mil, 210 965 respektive 210 064 meter. Personbästa för båda och de är nu två av totalt sju svenskor som gjort över 21 mil. Vinnaren var storstjärnan Sumie Inagaki från Japan med 220 775 meter. Ytterligare fem svenskor deltog av de totalt 21 i damklassen.

Herrklassen vanns av finske Pasi Penttinen på 237 652 meter och han följdes av inte mindre än sju landsmän i resultatlistan. Bäste svensk blev Mikael Forsström på nionde plats med 192 086 meter. Ytterligare åtta svenskar deltog i det 80 man starka startfältet.

Alla resultat finns här >>

VM i 100km kommer att avgöras i Durban (Sydafrika) någon gång under oktober eller november. Ett slutgiltigt datum kommer att slås fast under den närmaste tiden. När arrangören för VM 100km i Sydkorea drog sig tillbaka fick IAU en diger uppgift att hitta en ny arrangör. Under helgen kunde dock IAU illkännage att en ny arrangör har hittats i Sydafrika.

För svenskt vidkommande blir det ett spännande år för 100km-löparna. Under våren avgörs EM 100 km i Frankrike och sedan kommer det "stora" VM under hösten. Mer information om VM går att läsa på IAUs hemsida.

I årets upplaga av Karlstad 6-timmars i Våxnäshallen var det en jämn kamp om damsegern mellan Victoria Borg och Linda Bengtsson, där Borg avgick med segern, bara tre varv, inte ens femhundra meter, före Bengtsson. Victoria sprang 67 582 meter.

Herrklassen vanns av Karl Kardemark, som även om det var jämnt även här, var den ende som sprängde sjumilsgränsen. Hans vinnarresultat var 70 909 meter. Kristian Magnusson och Tommy Sjöström var tvåa och trea på drygt 69 kilometer.

Totalt deltog 52 löpare och du kan se alla resultat på IF Götas hemsida här >>

Den 27 april genomförs årets första internationella mästerskap inom Ultradistans då Europamästerskapen på 100 km avgörs i Franska Belves.
Förbundskapten Stefan Olsson har förhandsnominerat följande löpare till mästerskapet där Sverige har ett EM-guld (Kajsa Berg) och ett EM-silver (Jonas Buud) att försvara från 2011 års mästerskap i Sergeno, Italien.

Kajsa Berg, Huddinge AIS
Sophia Sundberg, Väsby IK Friidrottsklubb
Kerstin Rosenkvist, Västerås LK
Frida Södermark, GOIF Tjalve
Philip von Rosen, Hässelby SK

Noterbart är att den flerfaldige EM-medaljören och svenska rekordhållaren Jonas Buud inte återfinns i den svenska truppen till mästerskapet.
Anledningen till detta är att Jonas under vårsäsongen kommer att prioritera Comrades Marathon i Sydafrika som avgörs 5 veckor efter EM.

Ledare för den svenska truppen till mästerskapet kommer Reima Hartikainen och Peter Fredricson att vara.

KULs femte statistiksamling finns nu tillgänglig här.

KUL har, i samråd med representanter för andra nordiska länder, bestämt att föra en lista med nordiska rekord där endast ett rekord noteras per diciplin, d.v.s. ej separata listor för ban-, väg- och inomhusrekord. Detta överensstämmer med de regler för svenska rekord som KUL fastslagit och som gäller sedan 1 maj 2012. Utöver detta kommer även listor över nordiska bästaresultat att föras där bana, väg och inomhus särskiljs. Anledningen till detta är att vi vill ha listor jämförbara med de världsbästalistor för bana, väg och inomhus som IAU för närvarande för.

Redan när VM på 100 km avgjordes i april 2012 i Seregno (Italien) stod det klart att både Jonas Buud och Kajsa Berg sprang snabbare de första sex timmarna än vad någon annan svensk gjort. Nu har vi lyckats få tag på listorna med passertider från IAU. Jonas passerade 90 km som tvåa på 5.49.48 och Kajsa passerade 80 km som första kvinna på 5.58.20. Den nya svenska rekorden på 6 timmar är alltså 90 000 m för män (tangering av Rune Larssons svenska rekord från 1987) och 80 000 m för kvinnor.

Begreppet ultramångkamp introducerades för ett år sedan. Se knapp till höger.

1) Spring så fort du kan på 6 timmar, 100 km, 12 timmar, 100 engelska mil, 24 timmar, 48 timmar respektive 6 dagar.
2) Räkna om dina resultat till poäng enligt en ultralöpningmångkampstabell.
3) Summera poängen från de sju olika loppen.
4) Jämför med din kompis poäng - vem är den bästa ultramaratonlöparen av er?

I bifogade tabell kan du se vilka 138 löpare som skrapat ihop minst 1000 poäng. Förbättra dina poäng - en uppgift för 2013.

Ultralöpningen breder ut sig inom svensk "Medel/långdistans". Ett 25-tal löptränare har röstat fram 2012 års bästa löpare i Sverige. Slutresultatet blev en jämn blandning med tre medeldistanslöpare, tre långdistanslöpare på bana, två maratonlöpare och två ultramaratonlöpare.

Hela listan 2012: 1) Isabellah Andersson, 2) Mustafa Mohamed, 3) Adil Bouafif, 4) Jonas Buud, 5) Johan Svensson, 6) Eric Senorski, 7) Johan Rogestedt, 8) Olle Walleräng, 9) Kajsa Berg, 10) Viktoria Tegenfeldt.

KUL noterar svenska rekord inom sju olika ultramaratondicipliner: 6 timmar, 100 km, 12 timmar, 100 engelska mil, 24 timmar, 48 timmar och 6 dagar. Ingen särskiljning görs för bana, väg eller inomhus. Under 2012 har vi sett hela sex nya rekord:

-Kajsa Berg hade 7.35.23 på 100 km när hon kom tvåa i VM i Seregno (4:a i världen 2012).
-Frida Södermark sprang 125 576 m under första 12 timmarna av 24-timmarsloppet på Bislett (8:a i världen).
-Annika Nilrud sprang 100 engelska mil på 15.48.02 på ön Mors i Danmark (2:a i världen).
-Anna Grundahl hade 229 890 m när hon kom sexa på VM i 24 timmar i Katowice (10:a i världen).
-Jonas Buud sänkte sitt tidigare rekord på 100 km till 6.28.57 i VM i Seregno (2:a i världen).
-Andreas Falk sprang 760 500 m på 6 dagar (11:a i världen).

KUL för även listor över sverigebästa med separata listor för bana, väg och inomhus. Under 2012 har det noterats 14 nya sverigebästaresultat av 42 möjliga.

I tredje upplagan av Aarhus 1900 Indoor Run, som avgjordes i helgen 5-6 januari, vann Petra Skiöld, Ryssbergets IK, 6 timmarsloppet på 75 344 m. Med detta resultat placerar sig Petra på andra plats i Sverigebästalistan, endast slagen av Kajsa Berg. Fredrik Engdahl, Ryssbergets IK, vann herrklassen på 75 412 m. Mats Liljegren, Team Skavsåret IF, kom på 4:e plats i 24-timmarsloppet med 181 122 m. Loppet gick på en 251 meter lång rundbana.

KULs ambition är att samtliga resultat från svenska ultramaratonlopp sedan tidernas begynnelse (åtminstone sedan 1984) skall finnas tillgängliga på hemsidan. Nu är resultaten för 2012 inlagda - totalt 30 lopp. Se under Resultat & statistik/Resultatlistor

Resultaten för 2012 håller just nu på att sammanställas. Några data saknas fortfarande varför vi släpper bit för bit i den ordning de blir klara. Först ut är årsbästaresultaten från 2012.

Under nyårsdagen annonserade IAU på sin hemsida att arrangören av VM i 100 kilometer 2013 på Jeju i Sydkorea har varit tvungna att ställa in loppet. VM var planerat att avgöras den 17 oktober. IAU söker nu efter en arrangör som kan arrangera VM under hösten. Förhoppningsvis kommer de att hitta en arrangör under den närmaste tiden. Ledningen för det svenska landslaget i 100 km utgår ifrån att IAU hittar en arrangör så att VM kan genomföras under året. Mer information om beslutet finns på IAUs hemsida >>.