ultradistans.se

Svenska Friidrottsförbundets kommitté för ultradistanslöpning

Uppdaterad statistik

Fredrik Elinder har uppdaterat statistiken. Det finns nu dagsfärska listor för Årsbästa, Svenska rekord, Svensk rekordutveckling, Svenska bästanoteringar, Nordiska bästanoteringar, Nordiska rekord, Topp-100 samt 100 miles traillopp.

Statistiksidorna.

Mors Runt, med Annika Nilrud

Siste man i mål, Jan Lyngholm, lyfts fram av publiken.

Siste man i mål, Jan Lyngholm, lyfts fram av publiken.

Annika Nilrud skriver om sitt lopp i Danmark som gick den 13-14 september. 100 miles, 160 km, väcker en hel del inombords. Här är hennes berättelse. 

I färjekön efter jobbet. Iväg! De sista tre veckorna hade jag och familjen envis flunsa, kände mig otränad, seg och lönnfet. Lopp och skolstart – dålig kombination. Men nu var vi faktiskt på väg.

Klockan 8:10 samlades löparna vid bussarna som körde oss ett par kilometer till Kirketorvet i Nyköbing. Jag pratade med en glad Maibritt och tittade på ”walk of fame”-stjärnorna som dagen innan täckts av på pardgatan. Varje års vinnare har en egen stjärna! Tyckte att det var dags med en tjejstjärna (ej separat dam- och herrklass) – så skulle jag detta år ligga tvåa med maran kvar så skulle det vara mitt enda fokus.

Loppet inleddes med två rundor runt centrum, där vi sprang nerför paradgatan över stjärnorna för tidigare års vinnare och genom ett hav av människor som hejade och viftade med danska flaggor! Vilken start! Löparklubben Pinen & Plagen (bara klubbnamnet är fanstastiskt!) vet hur man fixar ett party.

Överallt flaggades det – flaggor och vimplar på stång och människor som viftade med små pappersflaggor längs banan. Då och då sprang vi igenom små alléer av flaggor nerstuckna i gräset på båda sidor av vägen. Jag frågade löparen jämte om flaggorna berodde på det danska valet, men nej – alla flaggorna var till för oss!

I mil efter mil dök det upp publik som hejade, tjoade och cyklade längs banan. Här och där fanns egenuppsatta vätskestationer och lyckönskningar ritade med kritor direkt på gatan.

45 kilometer kommen var det dags för de mest kuperade partierna, här började loppet rent mentalt för min del. Jag tappade mitt sällskap, pluggade in musik i öronen och tog itu med ”stora segbacken”. Var den inte värre än såhär? Tänkte jag. Det fick jag äta upp. Under ett maraton kändes det som om jag sprang runt, runt i samma område. Upp och ner, kors och tvärs. Halkade fram i skorna i nedförslöporna och kände blåsor poppa upp på tårna. Flytet var försvunnet, höger höft och knä började värka av belastningen i de branta backarna.

Värsta backen började med segt uppför i tjockt gräs för att fortsätta rakt upp på en hög gräsbevuxen kulle. Kanske var det denna backen som enligt banprofilen började vid havsnivå och gick rakt upp till 85 meter över havet? Jag vet inte – tappade orienteringen, var galet törstig och allt kändes som en gröt.

Kände mig som en mes. Gnälla över backar i Danmark, jag kommer att bli utskrattad. Men hemma läste jag att Lidingöloppet 30 km har 500… årets Mors Rundt hade hela 2200 höjdmeter, vilket innebär att det till både sträcka och kupering motsvarar ca 5 Lidingölopp.

Flaggorna som stundtals kantade banan kompletterades i skymningen med ljuslyktor. Vid flera gårdar fanns rader av värmeljus i små glasburkar och på ett ställe var det ljusslingor med kulörta lyktor på båda sidor om vägen och ett stort partytält innehållande en hel fest, som hejade och dansade till Abbas Waterloo när jag sprang förbi.

Med en mara kvar hade jag ett snitt på 5:30-tempo, men de tuffa timmarna hade kramat ur stunsen i benen och nu började det märkas. Jag kände bestämt att jag sprang i 5:16-tempo men klockan visade 6:21!? Vafan? Började bli bra sliten, men var oerhört glad över åskådarna som fortfarande hejade i klungor här och var i kolmörkret.

Kom till en camping, men snitseln satt inte vid stigen utan på en lyktstolpe någon meter längre in. In på campingen, letade. Hittade inget, vidare längs stigen. Hittade ingen ny snitsel, vände tillbaka efter några hundra meter. Letade igen. Panik! Ska jag förlora en tredjeplats och chansen att putsa ett nordiskt rekord för en jävla felspringning efter 15,5 jävla mil!? Jag MÅSTE hitta banan, jag får inte avvika, då kan jag bli diskad! Lyste uppåt och såg en liten plastbit ovanför mig – rester av en snitsel! Fortsatte längs stigen och kom till slut fram till en vätskestation. Glömde att hugga något drickbart i irritationen och svor åt misstaget men nu var det knappa halvmilen kvar.

Insåg att jag inte hade koll på hur lång tid jag hade på mig för att persa, hur långt var det egentligen kvar till målet!? Sprang, sprang, pust, flås, fan! Till slut fick jag syn på min man Ulf som skrek ”Vad sprang du på förra gången?” ”15:48!” ”Då har du tre minuter på dig!”..och jag fick veta sträckan, tajt.. Äntligen inne på upploppet… lång gräsmatta kantad med vimplar och upplyst med strålkastare. Människor i målet som hejade och ropade. Klockan vid mål visade 15:47. Kastade mig över linjen, vände mig om… och tiden stod fortfarande på 15:47.

Fick medalj och omringades av vänliga människor. Jag var så glad, så trött. Stapplade in i vandrarhemmet. Duschade, svettades och frös om vartannat, var blek i ansiktet och illamående. Blev erbjuden mackor och soppa men det gick inte ner. Sova. Eller rättare sagt – slänga mig av och an.

Gick upp strax efter kl 6 och stapplade ut på stela ben. Nu väntade kanske det mysigaste med hela tävlingen. Få varm choklad och macka och skvallra med de andra löparna, hela tiden med ett öga på skärmen med livetracking. Så snart en löpare närmade sig gick vi ut och väntade vid målet bara ett par meter utanför tältet och när någon syntes började applåderna och fortsatte ända in i mål. På denna tävling tjuvstartar ingen prisutdelning, här åker få hem bara för att man själv är i mål. Istället samlas allt fler människor ju längre tiden går och alla löpare får ett rörande mottagande.

När den siste löparen kom i mål med en kvart tillgodo av maxtiden var det svårt att hålla tårarna borta. Han orkade inte springa så en funktionär mötte upp, de vandrade in hand i hand under hejarop och applåder. Applåder som inte ville sluta ens när han var framme, för nu hade vi hejat in den allra sista vinnaren – och antagligen den allra störste. Han fick en medalj, en stol och en filt. Men sportdrycken viftades bort till förmån för en öl. Trött kan man vara, men inte kan man väl sluta vara dansk.

Innan jag åkte undrade tävlingsledaren Jann varför det inte kommer fler svenskar? Jag vet inte, förstår inte jag heller sa jag. Det är pampigt, roligt och superorganiserat. Men framför allt finns värme, ett otroligt engagemang och mycket hjärta.

Åk hit och upplev magin. För den finns här på Mors.

 

//Annika Nilrud

 

Fotnot:

Annika Nilrud, Hälle IF, blev 3:a totalt. Hon förbättrade sitt nordiska rekord från 2012 och tiden blev 15:47:12. 
Kim Hansen vann med tiden 14:12:25 och tvåa blev Kim Klitgaard 15:16:53

 Mors Runt webbplats.

Spartathlon 2014

Två svenskar finns med i resultatlistan från Spartathlon, 246 km.

Jonas Davidsson gick i mål på 34:48:13 och Jonas Wängberg på 35:13:18.

Vann gjorde Ivan Cudin, Italien, på 22:29:29. Första dam kom in på 26:53:40 – Szilivia Lubics från Ungern.

http://www.spartathlon.gr

I Draculas fotspår

Bild från Kullamannen

Bild från Kullamannen

Tack till Krister Lind som skickade in följande till ultradistans.

Helgen 5-6 september genomfördes det första Transylvania Trail Traverse (Rumänien) med ca 60 deltagare från Sverige.

En av medarrangörerna var svenska Kullamannen.

Det fanns tre distanser, den längsta kallades Dracula och var 106 km lång med en total höjdskillnad på +-8500 meter.

Delad totaletta blev Laila Öjefelt, Laila delade segerna bl.a. med Jo Meek som kom 5:a i årets Comrades på tiden 6:47.

På Dracula kom 14 i mål av ca 50 startande.

Sedan fanns två kortare varianter.

På mellandistansen kom svenskan Emma Andersson totaltvå och etta i damklassen.

Länk till Dracula resultat: http://time-it.ro/2014/TTT/

Banrekordens dag

IMG_04052

Banrekord på både 50 och 100 miles.

Både Eva Lindskog och Andreas Falk slog banrekorden på Black River Run 100 miles, i Västerås.

2013 var första gången som det genomfördes 100 miles i Västerås, och de resultaten blev alla förbättrade i helgen.

Evas tid, 20:09:49, var 1h:10min bättre än förra årets vinnarresultat. Med Andreas sluttid på 14:23:23 blev det banrekord med 1h:17min . (Andreas tid blev även den femte bästa i Sverige på distansen. Han innehar också andraplatsen på den listan efter TEC 2014.)

Även i 50 miles-klasserna blev det banrekord. Anna Grundahl gick in på  7:48 (banrekord med 12 minuter). Niklas Gunne sprang i mål på 6:45 (banrekord med 31 minuter).

För fullständiga resultatlistor: Black River Run

 

 

Eva vann Black River Run

Eva Lindskog - på annan ort än Västerås.

Eva Lindskog – på annan ort än Västerås.

Segrarinnan i Black River Run, Eva Lindskog sprang så långsamt till en början så klockorna stannade – enligt henne själv – men vann i alla fall. 100 miles (160 km) på 20:09:49.

Beskriv ditt BRR, hade du någon taktik?
Jag delade upp loppet i olika delar, först skulle jag springa fyra varv, sedan tre, två och ett. Tempot skulle vara mycket lugnt och jag gick i backarna från början. Jag hoppades gå i mål innan garminklockan fick slut på batterierna, vilket jag klarade!

Hur är du under loppet, är du social eller kör du eget fokus?
Under det här loppet kände jag mig oväntat sliten efter bara något varv trots det lugna tempot, det gjorde att jag blev mer mingelovillig än annars. Lite småsnack blir det ju alltid och man peppar ju varandra när man möts i spåret men jag sprang ingen längre sträcka tillsammans med någon.

Hur känns kroppen nu efteråt?
Benen är väldigt trötta såklart men jag har inte ont någonstans. Inga blåsor eller skavsår.

I takt med att ultralöpningen och antalet tävlingar/mediauppmärksamheten växer så växer också tävlingsmomentet mellan löparna – är det något du reflekterat över och hur tänker du dig kring det?
Ett mer uttalat tävlingsmoment tror jag är bra för att sporten skall utvecklas på sikt. Det blir en positiv spiral med större mediauppmärksamhet, fler hör talas om ultra och konkurrensen ökar. Men i ultralöpningens natur ligger det en önskan om att testa sina egna, personliga gränser så den biten kommer att finnas kvar – oavsett om man tävlar mot någon annan eller mest mot sig själv.

Du har ju gjort en rätt snabb karriär inom ultra. Vilka är dina superkrafter?
Jag ser mig själv fortfarande som nybörjare och jag gör typiska nybörjarmisstag som att gå ut för hårt i förhållande till min kapacitet. Min löpträningsmängd är modest och jag skulle behöva öka på den avsevärt för att hålla bättre, detta märks tydligare ju längre loppen är… Men jag känner mig ofta stark när jag springer och det är nog en fördel. Jag är också rätt allround och kan springa hyfsat oavsett underlag, både på platt asfalt och i teknisk terräng.

Vad är tricket för att få ihop övriga livet med en så pass krävande sport som ultra?
Man får pussla… Jag är långpendlare och har en livssituation som ofta gör det svårt att träna på kvällarna så i veckorna blir det morgonpass. Att vara morgonpigg är en klar fördel. Sedan brukar jag försöka få på ett längre pass på helgen när det stör andra aktiviteter minst.

Har du någon långsiktig plan inför framtiden? Vilket är ditt drömlopp?
Det vore roligt att springa något bergslopp! Jag har ingen långsiktig plan utan vill mest bara ha roligt – och roligt är det!

Eva Lindskog vid varvning i Västerås. Foto: Fredrik Henriksson

Eva Lindskog vid varvning i Västerås. Foto: Fredrik Henriksson

Inför Black River Run

Bild från banan. Foto: BRR

Bild från banan. Foto: BRR

Vi pratade lite med Bosse Johansson som är en av dem som arrangerar Black River Run.

Hur går det med förberedelserna?
Förberedelserna går bra även om det som alltid är intensivt de sista 2 veckorna innan. Det är 3:e året vi kör BRR nu och det känns att det börjar sätta sig i organisationen, vi vet bättre och bättre hur vi skall hantera olika utmaningar och det känns bra när tävlingen växer. Som alltid dyker det upp oväntade utmaningar, det mest spännande i år är att kommunen haft en entreprenör som röjt fint i skogen, men dom har under sommaren samlat upp en rishög på några hundra kubikmeter mitt på vårt målområde. Vi har löfte om att det skall bort på måndag, tisdag, men det är tight.

Vilka är de hetaste namnen?
Hetaste namnen är väl Andreas Falk och Johnny Hällneby, som vann förra året, det kan bli en spännande kamp, Det kan tänkas att det dyker upp någon mer som vill ta upp den striden. Har tyvärr inte hunnit gå igenom startlistan nu så där kan dölja sig fler namn som vill vara heta. På damsidan är tyvärr inte fjolårsegraren med, där vågar jag mig inte på en gissning om toppstriden. Det som är kul i år är att det förutom svenskar från Ystad i söder till Kiruna i norr är deltagare från minst 7 andra länder.

Hur ser banan ut?
Banan är i mycket bra skick, den är i stort sett torr nu och väderprognosen fram till loppet lovar soliga dagar så den lär hålla sig torr och fin även om nätterna är höstfuktiga.

Är loppet fullt, eller finns det chans om man vill vara med?
Vi har inte riktigt nått taket på 200, vi har i dagsläget 173 anmälda på de 3 distanserna och det är allra flest på 100 miles. Skulle tro att det blir runt 180 till start, en riktigt kul utveckling som visar vilken tillväxt det är på ultraintresset. Första året hade vi ca 60 startande, förra året var det 135 och nu pekar det alltså på 180.

KUL-helg för alla

page0-1060-full_matsd

Höstvackert under KUL-helgen 2013 i Kristinehamn. Foto: Mats Dänsel

2014 års KUL-helg är snart färdigplanerad – här kommer lite förhandsinformation.

Det viktigaste – datumet – är satt till den 14-16 november och träffen kommer att hållas i Västerås.

Samlingen sker på fredagen för middag tillsammans.

Under lördagen kommer det att arrangeras ett gemensamt långpass runt 3,5-5 mil (brukar inte vara några problem att korta ner).
Under lördagskvällen kommer det att bli något event, föreläsning eller liknande. Förra året berättade en löpare om sina 300 km löpning (inklusive 24 000 höjdmeter) kring Mont Blanc. 

Under söndagen blir det ytterligare ett gemensamt långpass och sedan hemresa.

Boendet är inte helt klart i skrivande stund, men mest troligt är att det kommer att bli i stugor. Pris meddelas när det är helt klart.

Mer detaljerad information, anmälningsförfarande och kostnad kommer inom kort. 

KUL-helgen är en helg som passar alla – nybörjare som elit. Passa på att träffa nya löparvänner, knyta nya kontakter och ta del av andras erfarenheter.

Ultravasan

Jonas Buud och kranskullan Lisa Englund. Foto: Vasaloppet/Nisse Schmidt

Jonas Buud och kranskullan Lisa Englund. Foto: Vasaloppet/Nisse Schmidt

Hemmafavoriten Jonas Buud från IFK Mora vann på ett övertygande sätt den allra första UltraVasan 90 från Sälen till Mora på tiden 6.02.03. I damklassen heter den första historiska segrarinnan Holly Rush från Storbritannien, 7.09.04.

Vi skriver 23 augusti 2014. Det innebär att den historiska första UltraVasan avgjordes på dagen 493 år efter att den 25-årige Gustav Eriksson (Vasa) på en herredag i Vadstena erkändes av Götalandskapen som Sveriges hövitsman och riksföreståndare – under frihetskriget mot Danmark.

Starten gick i gryningen i Sälen klockan 05.00 då 760 löpare gav sig iväg de nio milen mot Mora. Till skillnad från andra ultralopp så kryddas UltraVasan av spurtpriser. För att inkassera spurtpriserna måste man dock springa hela loppet.

Elov Olsson från Ockelbo stack iväg från det övriga fältet och var först till Mångsbodarna, 23 kilometer från starten, och tog hem spurtpriset där. Han följdes två och en halv minut senare av en trio bestående av polacken Krzysztof Bartkiewicz, hemmalöparen Jonas Buud och britten Steven Way. Strax efter kom också norrmannen John Henry Strupstad och fransmannen Thomas Lorblanchet.

Elov Olsson var snart omsprungen av den jagande trion. Först till Bergspriset i Evertsberg (halvvägs) kom Steven Way som var 13 sekunder före Jonas Buud. Men sedan var det Jonas Buud som löpte mot målet i ensamt majestät. Han spräckte det eget beräknade tidsschemat rejält och höll ett fyraminuterstempo. Spurtpriset i Hökberg kammade han hem med sju minuters marginal till Steven Way.

40-årige Jonas Buud sprang i mål och gjorde high five till den jublande hemmapubliken längs upploppet in mot målportalen i Mora. Jonas segertid blev fantastiska 6.02.03. Hans makalösa uppvisning gav honom segerchecken på 60 000 kronor. Tvåa blev Steven Way, nära tolv minuter efter Jonas Buud. Tredjeplatsen knep norrmannen Jarle Risa som passerade John Henry Strupstad som till slut blev femma.

Jonas Buud sade efter målgång:
– Jag har känt mig oerhört pigg hela vägen och jag tror inte jag kan göra ett bättre lopp. Allt har gått mycket bättre än planerat. Det gick mycket fortare än vad jag hade trott, nästan 45 minuter snabbare.

– Det kan inte bli bättre än att vinna det här, som var ett av årets stora mål för mig. Att jag lyckades greja det är helt underbart.

Jonas Buud berättar om loppet:
– Det var en snabb start och sedan har det bara gått fortare och fortare. Det gick lite fortare än väntat i början och jag blev lite orolig där, så jag tog det lite lugnare en tid innan Evertsberg, så jag kunde återhämta mig jättebra. Steven Way ökade farten till Evertsberg men sedan försökte jag rulla på rätt så hårt efter Evertsberg och det tyckte jag gick riktigt bra.

Snittiden, i stort sett fyra minuter per kilometer, medger Jonas Buud är riktigt bra:
– Ja, det är faktiskt helt fantastiskt på den här banan. En av mina allra bästa insatser, konstaterade den svenske världslöparen.

Steven Way, Storbritannien, är precis som Jonas Buud 40 år och blev häromveckan 10:a i maratonloppet i Samväldesspelen i Glasgow. Han hade återhämtat sig ganska bra tyckte han, men mot Jonas Buud räckte det inte i dag:
– Jonas var otroligt bra i dag och jag förlorade definitivt till en bättre löpare, men jag är riktigt glad över min andra plats i mitt första ultralopp här, sade Steven Way.

– En riktigt skön känsla att starta i soluppgången i Sälen i morse, sade britten vidare.

Damklassen UltraVasan 90
Först till Mångsbodarna var Mimmi Kotka från Svinarp FK, som var drygt två minuter före italienskan Francesca Canepa och nästan fyra minuter före brittiska förhandsfavoriten Holly Rush. Mimmi Kotka tog sedan damernas Bergspris i Evertsberg. Francesca Canepa tappade andraplatsen till Holly Rush som passerade Evertsberg tre minuter efter Mimmi Kotka. Svenskan Lena Gavelin var trea, fem minuter efter ledande Kotka.

Mimmi Kotka, som var trea i AXA Fjällmaraton för två veckor sedan, behöll försprånget till Holly Rush vid passeringen i Oxberg. Men sedan kroknade Mimmi och Holly gick om henne och ledde med en minut i Hökberg, 19 kilometer från mål. Holly tappade skon två gånger under loppet men vann till sist med hela tretton minuter och kom i mål på tiden 7.09.04. Segerpremien är även i damklassen 60 000 kronor.

Holly Rush, den 36-åriga maratonlöparen som gjorde sitt första ultralopp 2013, hade bara tretton herrlöpare före sig i UltraVasan. Holly Rush om loppet:
– 90 kilometer är en lång sträcka så jag sprang ganska försiktigt och höll mitt tempo. Jag kände mig stark den andra halvan av loppet. Med 20 kilometer kvar kände jag mig riktigt stark, men de sista 10 kilometerna var det tufft. Så det var lite upp och ned.

– Jag visste inte att det var en svensk löpare framför mig, jag trodde hon var stafettlöpare och jag fick jobba hårt för att komma ikapp henne. Men sedan var jag stark så jag tycker att jag sprang rätt.

Holly fick frågan hur det var att springa ultraloppet UltraVasan (90 km) jämfört med asfaltsloppet Comrades (89 km) i Sydafrika:
– Jag tycker det var bättre. Jag känner mig inte lika trasig som efter Comrades. Jag känner mig mycket bättre, men jag får väl återkomma till det i morgon…

Mimmi Kotka lyckades hålla undan före Lena Gavelin. De båda svenskorna tog därmed andra och tredje plats.

Sophia Sundberg och Frida Södermark, som på fredagen togs ut i svenska landslaget till VM 100 km i Doha i november, blev fyra och sexa.

UltraVasan 45
Ryske Moralöparen Roman Ryapolov tog en klar seger och kunde kosta på sig att kyssa kranskullan redan på upploppet och glädjehoppa över mållinjen på tiden 2.49.47. Ryapolov var nästan 12 minuter före tvåan, fransmannen Benoit Nave, i mål. Trea blev Henrik Bengtsson.

I damernas 45 km var det förhandsfavoriterna Hanna Helsing, Gloria Vinstedt och Kjersti Lerkeröd som sprang tillsammans genom Eldris. Men på upploppet blev det en spurtstrid mellan de båda svenskorna Gloria och Hanna, där Gloria vann med en knapp meter. Gloria Vinstedts segertid 3.28.13 innebar förutom seger i damklassen även 14:e plats totalt i hela fältet.

RESULTAT
UltraVasan 90 Herrar

1  Buud, Jonas (SWE) H40 IFK Mora Friidrottsklubb 06:02:03
2  Way, Steven (GBR) H40 Bournemouth AC 06:12:28
3  Risa, Jarle (NOR) H35 Undheim IL 06:23:38
4  Hermansen, Didrik (NOR) H21 SK Vidar 06:24:03
5  Strupstad, John Henry (NOR) H21 FIK Ren-Eng 06:28:04
6  Lantz, Johan (SWE) H21 Ockelbo SK 06:36:07
7  Nilsson, Daniel (SWE) H40 FK Studenterna 06:44:26
8  Olsson, Elov (SWE) H21 Ockelbo SK 06:46:16
9  Lorblanchet, Thomas (FRA) H21 TRAIL ASICS  06:50:47
10  Myrland, Anders (NOR) H21 Skogn IL 06:53:01

UltraVasan 90 Damer
1  Rush, Holly (GBR) D35 Teambath Ac 07:09:04
2  Kotka, Mimmi (SWE) D21 Svinarp FK 07:22:35
3  Gavelin, Lena (SWE) D40 run4heart 07:26:02
4  Sundberg, Sophia (SWE) D21 Väsby IK  07:34:26
5  Løgavlen, Margrethe (NOR) D45 Tønsberg FIK 07:43:03
6  Södermark, Frida (SWE) D35 GoIF Tjalve 07:45:18
7  Dahl, Dorte (DEN) D45 Löberen/Blovströd 08:16:10
8  Guin,Mari (NOR) D21 Frol IL 08:19:17
9  Vinje, Kerstin (SWE) D21 Upsala IF 08:47:16
10  Josefsson, Jenny (SWE) D40 Täby IS SK 08:56:29

UltraVasan 45 Herrar
1  Ryapolov, Roman (RUS) H21 IFK Mora OK 02:49:47
2  Nave, Benoit (FRA) H45 Team ASICS Trail 03:01:19
3  Bengtsson, Henrik (SWE) H35 Falkenberg Allstars 03:07:40
4  Norman, Pål (SWE) H45  03:09:45
5  Gustafsson, Johan (SWE) H45 Ifk Mora Friidrott 03:10:40
6  Bazzanella, Francesco (ITA) H21  03:13:43
7  Hägg, Jonas (SWE) H21 Hofors LK 03:18:27
8  Bergman, Kalle (SWE) H21 Brudpiga RK 03:23:33
9  Putrus, Imad (SWE) H40 Ik Akeele 03:24:29
10  Johansson, Daniel (SWE) H35 Falkenbergs OK 03:26:00

UltraVasan 45 Damer
1  Vinstedt, Gloria (SWE) D21  03:28:13
2  Helsing, Hanna (SWE) D21 Mälarö SOK 03:28:13
3  Lerkerød, Kjersti (NOR) D21 BUL 03:28:50
4  Izindre, Anne-Louise (SWE) D40  03:33:25
5  Östlund, Caroline (SWE) D35 Hemlingby Lk 03:42:21
6  Axell, Alexandra (SWE) D21  03:47:01
7  Nilsson, Maria (SWE) D35 Gävle SK 03:52:11
8  Dahl, Julia (SWE) D21 IFK Mora Skidklubb 03:54:56
9  Gotte, Helena (SWE) D21  03:54:59
10  Ekelberg, Janicke (NOR) D40 SkiLøperne 03:57:12

(Pressmeddelande från Vasaloppet)

Uttagning klar för VM 100 km

Svenska Friidrottsförbundet har nu tagit ut landslaget som ska representera Sverige i 100 km 2014.

De uttagna löparna är:

 

MÄN
100km Jonas Buud 74 IFK Mora
Linus Holmsäter 84 Fredrikshofs FIF
Fritjof Fagerlund 74 Rånäs 4H
KVINNOR
100km Sophia Sundberg 84 Väsby IK
Frida Södermark 78 GoIF Tjalve

 

Lagledning: Peter Fredricson, Reima Hartikainen
Grenar: 100 km (M och K)
Deltagare: Varje nation får starta med högst 6 deltagare/lopp.
Uttagningskriterier: För att komma ifråga skall möjlighet finnas att bli bland de 20 främsta på VM.

 

VM kommer att äga rum i Doha, Qatar den 21 november. 

 

landslaget

« Äldre inlägg

© 2014 ultradistans.se

Tema av Anders NorenUpp ↑