ultradistans.se

Svenska Friidrottsförbundets kommitté för ultradistanslöpning

Last Annual Vol State Road Race 2014

Den icke-supportade kungen av vägen. (Bild från Transomania, lätt photoshoppad.)

Den icke-supportade kungen av vägen. (Bild från Transomania, lätt photoshoppad.)

Johan Steene stack iväg på en 500 kilometer lång joggingtur genom Tennessee USA i torsdags (10 juli). Det tog honom fyra dygn och ett par timmar att komma fram.

Antar att de flesta av oss känt att vi inte orkar ta oss upp ur soffan för den där joggingturen ibland och att vi gnäller för att långpasset på ett par timmar är för långt. Den här joggingturen ger perspektiv på de tankarna.

Att försöka sätta sig in i hur det är att starta vid punkt A och ha målet 500 kilometer bort vid punkt B, att springa i nästan 100 timmar, drygt 12 mil om dagen är i princip omöjligt för de allra flesta – ens i tanken.

Med sitt nytagna 48-timmarsrekord och som enda svensk i loppet Last Annual Vol State Road Race stack han ut redan från början. Johan blev förhandstippad som favorit bland deltagarna som körde ”screwed”, dvs utan support. Två kategorier för sololöparna fanns, crewed och screwed. Som crewed/supported har man med sig ett team som hjälper en med att skaffa mat, dryck, sovplats, osv. Som screwed får man ta möjligheterna till att äta och sova som de kommer.

Loppet går på asfalt genom flera delstater, främst Tennessee, och rutten för banan följs genom att man har en liten handbok med beskrivning av vägen. I handboken står nämnt var det finns affärer, motell, restauranger osv. Resten är upp till löparna.

Johan låg i princip jämsides med den supportade Greg Armstrong under de två första dygnen och sedan runt ett par mil efter mot slutet. Hänförda amerikanare beskrev hans steg som lika lätta från första till sista stund.
”Det såg ut som att han nyss startat.”
”Jag kan inte låta bli att tänka på Legolas i Sagan om Ringen när jag ser honom.” 

Banrekordet med support är 3 dagar, 8 timmar, 10 min, 16 sek (Joe Fejes 2013) och utan support var det 4 dagar, 11 timmar, 31 min, 27 sek (Alan Abbs 2013) innan herr Steene klev in på banan. Det nya rekordet ligger således på 4 dagar, 2 timmar, 5 minuter och 16 sekunder.

Vi tänkte låta Johan vila lite men hoppas att han vill återkomma med sin story om ett lagom långt tag.

Till dess, ett citat som cliffhanger: ”Sömnbrist kan göra konstiga saker med dig.”

 

GAX100 12 juli 2014

Från Österlen tidigare i vår

Från Österlen tidigare i vår

GAX100 blev en prövning i prövningen detta år. Som om 100 miles inte skulle räcka för att fresta på löparkrafterna. Vädrets makter var inte på löparnas sida och många bröt när de blivit nedkylda av regnet som föll oavbrutet under natten.

1955 satt en grupp boskapsfösare vid lägerelden och kom överens om att det var bättre förr i tiden, när en häst kunde springa 100 miles på ett dygn. Wendell Robie föreslog att de skulle göra om bedriften och The Western States Trail Ride var fött. 1974 hade Gordon Ainsleighs häst problem så han startade utan häst och kom i mål på 23:42 tim. The Western States Endurance Run har arrangerats varje år sedan dess.

År 2006 påbörjade Stefan Samuelsson planeringen av det som skulle bli The Gax 100 miles. Han ville ha en enkel, billig och äventyrlig tävling som alla med god kondition kunde ställa upp i. Under sommaren samma år arrangerades Gax för första gången med sex deltagare. Därefter har det blivit tre lopp till innan tävlingen lades ned. I år återuppstod tävlingen med 37 hugade deltagare på startlinjen och Jan-Erik Ramström och Urban Ljungberg som arrangörer.

100 miles-lopp arrangeras ofta på utmanande banor i spektakulär natur – gax 100 är inget undantag. The gax 100 miles startar i Ystad på Österlen, slätterna i sydöstra Skåne – som kanske kan vara den vackraste delen av Sverige och går genom all den vackra natur som Skåne har att bjuda på. Bokskogar, kohagar, milslånga sandstränder och böljande grässluttningar.

Vinnaren på herrsidan av årets The Gax 100 miles blev Ragnar Nygård från Norge och han fick tiden 19 timmar och 9 minuter. Linda Bengtsson från Kåveröds skidklubb vann på damsidan med tiden 24 timmar och 53 minuter.

 

Länk till loppets hemsida: gax100.com

Annika Nilrud kom längst av alla

Annika Nilrud, fot: Linnéa Bäckström

Annika Nilrud, fot: Linnéa Bäckström

Annika Nilrud tog hem segern på damsidan och även totalt bland deltagarna – på ett dygn sprang hon 215,58 km – sju kilometer längre än herrsegraren. 

Du vann och kom längst av både män och kvinnor! Hur mår du, känns allt bra?
Jag mår så himla bra. Tack vare goda råd gjorde jag ett klokt lopp där jag tog hand om mig noga hela tiden, det betalade sig både på banan och efteråt. Enda onda nu dagen efter är tre blåsor och en stel hälsena.

Berätta om loppet. Hur var banan? 
Vid anmälan såg jag framför mig en 1500m flack bana i en trevlig park, kanske genom någon gågata i centrum under folkfesten SM-veckan. Vad möts jag av? En rejält kuperad bana med tvära kurvor i ständigt högervarv utan varvbyte. Ungefär 2/3 av banan hade uppför- och nerförsbackar slitsamma nog för att kvalificera sig som ”den där backen man går i på 24h om man är smart”… Hjälp… 24h är brutalt som det är, det behöver liksom inte piffas till lite extra.

Värmen måste ha varit påfrestande – hur reagerade din kropp på solen och temperaturen? 
Helgen till ära bjöd ”sveriges regnigaste stad” på ett strålande sommarväder – 28 grader som dämpades till 19 under natten. Utöver en länga träd längs en av uppförsbackarna fanns skugga i två viadukter, resten solgass. Jag trivs i värme, har svårt för kyla. ”Fördel Annika” sa jag i bilen på vägen dit – det enda jag var orolig för var det förväntade regnet dag dagen efter när en sliten kropp utsatts för solen. Hade med vinterkläder, regnkläder i lager och galonbyxor! Men det behövdes ju inte…

Hur la du upp strategin för alla dessa varv? Är det totalt fokus framåt eller minglar du med de andra löparna? Delar upp loppet i olika delmoment?
Jag försöker att vara här och nu. Jag tävlar inte mot andra, jag fixar inte att noja över tider eller placeringar i 24 timmar. Jag småpratar gärna längs banan, det är ju det roliga med ultralöpning, men helst jätteofta och kort. Fastnar man i långa samtal är det lätt att hänga på i fel takt som man får sota för efteråt.

Att du har mil i benen för en sån här prestation råder ingen tvekan, men vad händer inom dig under 24h psykiskt, går du igenom olika faser och måste övervinna även mentala bulor på vägen?
Absolut, det gör vi nog alla. Det är kanske till och med det som är lite av grejen med ultra . Mitt problem på 24h har varit att jag gått som en klocka länge, när dippen väl kommit har jag varit oförberedd och hunnit bli tillräckligt trög för att ens fatta att det ingår. Denna gång fick jag en praktdipp tidigt och det var nyttigt, jag fick jobba från start och blev aldrig överraskad.

Vad gillar du bäst – utomhus- eller inomhusbana? Fördelar vs nackdelar med de olika varianterna?
Utomhus på A till B-sträcka i vacker och omväxlande miljö. Det hemskaste jag sprungit var på 400-metersbana i Barcelona. Min underbara syster som var och pushade mig mot VM-kval med såg mig hela tiden, kunde bara gömma mig ibland på toa. Det som sades mellan oss på den banan stannar inom familjen.

Du har tävlat i 100k, 24h, 100 miles – vilken av ultragrenarna föredrar du?
Förra veckan hade jag sagt 100 miles, långt och lagom tempo men man får gå och lägga sig i tid. Jag är för långsam för att vara vass på 100km. Just idag känns inte 24h så dumt det heller.

Vad kommer du att minnas mest från RM 2014?
Den grymma stämningen i vårt supporttält. Och killarna som fastnade på vägen hem från krogen och hejade i timtals.

Grym prestation Annika!

Här kan man se ett inslag på SVT efter Annikas vinst.

Riksmästare Johnny Hällneby

Johnny Hällneby, foto: Linnéa Bäckström

Johnny Hällneby, foto: Linnéa Bäckström

Jag kände mig lite starstrucked när jag skulle ringa upp Johnny Hällneby efter segern i Borås. Ultrakung sen förr och guld igår… Men när Johnny svarar skrattande i telefonen med ”Ja, det är Riksmästaren” bryts isen på en nanosekund.

Ett dygn efter segern på Riksmästerskapet (RM) 24h i Borås sitter han (på tal om is) med en påse frusna ärtor och majs på benet när vi talas vid. Han kom 207, 95 km på ett dygn. ”Det är förmodligen en liten bristning i tibialis anterior” säger han, ”det blev så efter Västerås också” (Black River Run).

Du anmälde dig i sista stund, hur kommer det sig?
Min plan var egentligen att göra The Swedish 100 mile Challenge – att springa alla fyra 100 miles lopp som går i Sverige (TEC, GAX, BRR, Arctic Ultra) inom 12 månader – men jag fick bryta TEC och då försvann det målet. Under våren blev jag diagnosticerad att ha astma, och astman var troligen anledningen till att jag var tvungen att bryta TEC – så min träning har varit lite haltande. Nu har jag kommit igång men att anmälan gjordes så sent beror på att jag ville få lite mängd i benen innan jag bestämde mig.

Vad tyckte du om banan i Borås?
Helt ärligt så tyckte jag den var för kuperad för att vara en mästerskapsbana. Jag och Rune Larsson räknade på att det blev cirka 3000 höjdmeter på 210 kilometer. Det är lite mycket. Banan i kombination med solen och värmen slet hårt på många.

Hur la du upp strategin för varven (1417 meter)?
Eftersom jag inte hade totalt fokus på resultatet under den här tävlingen, men jag ville ha en placering, så var mitt mål att springa hela tiden, alla timmar. Jag tog löpsteg när jag åt, drack och skulle till toaletten – och ingen gång i backarna eller så. Det var kanske inte den bästa taktiken, jag hade förmodligen kommit längre, fått ner pulsen mer och kunnat springa snabbare på löpsträckorna om jag gått då och då, men jag ville testa det här galna målet. I uppförsbackarna lufsade jag förbi Annika (Nilrud) men sedan sprang hon förbi mig så fort vi kommit upp.

Ditt bästa 24h-resultat är från Espoo, vad gillar du bäst – utomhus- eller inomhusbana?
Jag föredrar absolut utomhusbana framför inomhusbana. Det är något speciellt med att ta hänsyn till och kunna gå in i dygnets olika faser. Att möta gryningen är underbart. På en inomhusbana är allt mer instängt, och likadant hela tiden.

Vad föredrar du av tidslopp och distanslopp?
Det är tidsloppen. Vi lägger mycket tid på träning, att vara ute i naturen och samla kilometer, men det är skönt att kunna ha det mätbara och konkreta när det är tävling. Det passar mig. Att veta hur många timmar det gäller, att veta hur långa varven är och att man kan jämföra olika lopp mellan varandra på ett lättare sätt.

Återigen – stort grattis till Riksmästartiteln, vad kommer du att minnas bäst från loppet?
Att jag lyckades med att springa alla 24 timmar.

 

High Coast Ultra

Christoffer Eriksson. Foto: Fredrik Forsgren

Christoffer Eriksson. Foto: Fredrik Forsgren

Lördagen den 28 juni avgjordes High Coast Ultra för första gången.

Förra året genomfördes en testtävling, men alla bröt. I år stod drygt 40 personer på startlinjen för 75/129 km löpning och 80% tog sig i mål.

Av de 6 pallplatserna (75km och 129km) så gick tre av dem till tjejer trots att de utgjorde färre än 15% av startfältet. Alla resultat hittar ni här.

Fredrik Forsgren skriver så här i Ö-viks Allehanda:

Klockan 15.57 på lördagen blev Christoffer Eriksson historisk. Han var den förste som gick i mål på långa distansen i High Coast Ultra, 129 kilometer.
Tid? 15.57.
– Målet var 16 timmar, säger en oförskämt pigg segrare.

Det syntes inte på Luleåbon Christoffer Eriksson att han sprungit 13 mil i sträck när han klämde den sista branta backen upp till målet vid Hotell Höga kusten och blev den första att avverka hela Höga kusten-leden på tävlingen High Coast Ultra. I fjol bröt nämligen hela startfältet på tre man.

– Jag kände i början att jag hade bra ben men mellan fjärde och sjätte milen var det tungt, vid Slåttdalsskrevan, säger han och fyller på tämligen tomma närings- och vätskedepåer med vätska, godis och mat.

De sista fyra milen fick han springa ensam men tidigare hade han sprungit med bland andra Staffan Blixt, Stockholm, som med tiden 16 timmar och 28 minuter korsade mållinjen som god tvåa.

När starten gick vid midnatt i Örnsköldsvik var det dock en annan löpare som tog kommandot, Johanna Bergman från Sundsvall. Som mest hade hon en ledning på över elva minuter men hennes höga inledningstempo och ett par extrakilometer på grund av fellöpning tog ut sin rätt.

Klockan 17.31 korsade hon mållinjen med det talande uttrycket Åh fy fan och fulländade därmed prispallen.

Tidigare hade hon endast sprungit 43 kilometer som längst så att klara 128 kilometer var en verklig bedrift.

– Jag hittade ett bra flyt i början men sedan började jag fundera på att bryta i Ullånger. Fyllde dock på med mat i Nordingrå och då gick det bättre igen. Men på slutet var det en kamp, speciellt efter att jag sprungit fel ett par gånger, säger Johanna.

Topptrion var dock alla tre mycket nöjda med vädret och loppet i stort.

– En jättefin bana, det går lite lättare då, när man hela tiden har fina vyer, säger Christoffer Eriksson.

High Coast Ultra samlade totalt ett fyrtiotal deltagare, varav hälften startade vid Skuleberget på lördagsmorgonen och sprang då 75 kilometer.

Där vann Chris Howe på tiden 8.45, följd av Åsa Lundin med två minuter längre tid. Sekunder är inte så viktiga i denna tävling.

Text och foto: Fredrik Forsgren

Nyhet från IAU

IAU låter meddela att de kommer att alternera 100k/24H-världsmästerskapen på vartannat år för att löparna ska kunna få maximal förberedelse inför grenarna:

Frequency of Major IAU Competitions At the last IAU Council meeting, the Executive Council, had an indepth discussion on the frequency of major IAU Competitions.

We have had several cancelations in the past few years and it has been difficult for all the athletes who prepare tirelessly for these championships, federations who are responsible for preparing their team and the IAU who search for other events in case of these cancelations with very little time.

After a very detailed discussion, the IAU Council, decided on rotating 100km and 24 Hour World Championships to alternate years as of 2016.

Also, we have noticed that the 50km and Trail Championships are on an upward scale. The former being the most common pathway for marathoners entering into ultramarathons and the latter being run over a myriad of distances in picturesque settings.

As a result, we want to give both these events an avenue to grow. These two events will be organized in a ”world championship” format until 2017 on an annual basis. We will revisit these two events post 2017 events to discuss further on their frequencies.

We already have a venue for the 50km World Championships and have interests for the trail championships. Thus, this is the last year of the 50km Trophy Series and World Trophy Final.

We hope that this new frequency will further the interest in our sport and prevent from the cancellations we have seen in the recent past.

If you have any questions, please do not hesitate to contact us.

Nadeem Khan
Director of Communications
nadeem.khan@iau-ultramarathon.org

Källa: International Association of Ultrarunners (IAU)

Riksmästerskap 24H Borås 5 juli

Kalle Björklund, tävlingsledare RM Borås 2014

Kalle Björklund, tävlingsledare RM Borås 2014

Helen Sandberg bytte några ord med Kalle Björklund som är tävlingsledare för riksmästerskapen i Borås som startar på lördag klockan 13.00.

Har vi några spännande namn bland de som redan står på listan? Kan vi förvänta oss några fina resultat?
Bland damerna syns Frida Södermark, SM-vinnare på 100km och som också sprang in en mycket meriterande 8:e plats på Comrades i Sydafrika (90 km & ca 19000 deltagare) i början av juni. Sen har vi Annika Nilrud som var SM-tvåa i Uddevalla i slutet av april och flera gånger har sprungit en bra bit över 200 km på 24H och även deltagit i VM förra året. Alldeles nyss kom en anmälan från Yudith Hernandez Melgar som vann Riksmästerskapet förra året på dryga fantastiska 234 km. Det kan bli riktigt spännande!
Bland herrarna är det lite mer öppet i skrivande stund. Vi har bl a Jan-Erik Ramström och Hasse Byrén som har gjort dryga 200 km vid flera tillfällen tidigare, sedan finns det flera som ligger på distanser strax därunder. Men men på ett sådan här långt lopp kan mycket hända och ibland blir det skrällar som är riktigt spännande att följa.

Kan vi följa loppet live via nätet?
Jajamensan, som vid andra större ultraarrangemang i Sverige så kan man följa resultaten live via jogg.se.

Kan du beskriva banan? Vad har löparna att förvänta sig?
Det är en 1417 m lång slinga, centralt belägen i Borås, underlaget är uteslutande asfalt, lite böljande/kuperat eller med ”lite variation” kan vi säga. Banan är upplyst med gatubelysning hela vägen. Det finns en karta här.

Ultralöpare är ju ett ganska hungrigt släkte – vad erbjuds på energibordet?
Vi har ett välfyllt energibord vid varvningen. Det kommer att finnas cola, sportdryck (Isostar), blåbärssoppa, vatten, lättöl, kaffe, russin, torkade aprikoser, bananer, apelsiner, saltgurka, godis, chips, korv med bröd, köttbullar och lite till. Det serveras varm mat mellan kl 18.00-19.00, 00.00-01.00 och 07.00-08.00. Den varma maten blir potatismos och köttbullar/korv.

Det är ju SM-vecka i Borås samtidigt. Blir det något speciellt arrangemang kring banan med tanke på SM-veckan?
Vi förväntar oss att det är mycket människor i stan och förhoppningsvis får löparna ett fint publikstöd. Dock så har ju tävlingen endast RM-status och räknas inte in bland de övriga SM-tävlingarna, vilket vi tycker är väldigt synd. Ultralöpningen förtjänar mer mediautrymme och prestationerna som de bästa löparna förhoppningsvis kommer att göra kan vara i världsklass. Vi ska göra det vi kan för att få media att upptäcka detta.

Kommer du själv att kunna/vilja springa?
Som tävlingsledare har jag fullt upp med arrangemanget. Sedan är jag för tillfället justerad i min ena höft, så jag får njuta löpningen från sidan denna gången.

KUL önskar dig och hela ditt funktionärsteam lycka till med arrangemanget!

Läger KUL Landslagsgrupp

Anna, Torill och Maria

Anna, Torill och Maria

KUL Landslagsgrupp har nu skickat ut inbjudan till årets höstläger. Den 4-7:e september välkomnas löparna till Skrekarhyttan i Kilsbergen, strax utanför Örebro.

Landslagsgruppen är till för utbyte och gemenskap mellan Sveriges duktigaste ultralöpare samt för att kunna få tips och inspiration i löpningen. Det finns vissa kvalificeringskrav för att ingå i gruppen, vilka de är och vilka som har klarat de kvalgränserna kan du läsa mer om under fliken KUL Landslagsgrupp.

I år är temat på lägret Mat. Frågorna kring nutrition och kost är många – både före, under och efter träning och tävling. Dessutom är de individuella preferenserna och behoven olika. Till lägret har därför Emelie Andersen, näringsfysiolog samt ultralöpare, bjudits in och kommer att stå för planeringen av maten under lägret, samt bidra med sina kunskaper i ämnet.

En annan viktig fråga inom idrott är doping. KUL tar självklart starkt avstånd från allt fusk och otillåtna preparat och håller ständiga diskussioner om denna fråga tillsammans med Riksidrottsförbundet och Svenska Friidrottsförbundet. En representant från Riksidrottsförbundet är inbjuden till lägret för att prata om detta med deltagarna, samt även gå igenom vad som klassas som doping bland exempelvis vanliga kosttillskott. Det är du själv som idrottare som ansvarar för att att det du stoppar i dig inte är otillåtet.

Läs mer om antidoping på Riksidrottsförbundets hemsida.

Jättelångt (68k)

Segrare i Jättelångt, Eva Lindskog och Daniel Nilsson. Foto: Jenny Karlsson

Segrare i Jättelångt, Eva Lindskog och Daniel Nilsson. Foto: Jenny Karlsson

Nu är det konstaterat. Att springa jättelångt tar lite drygt sex timmar. Eva Lindskog lät benen löpa och kom fram till detta.

”Hur jag förberedde mig? Jag köpte en startplats tre dagar innan och körde Halvvättern.”

Eva Lindskog är ett namn som vi kommer att se många fler gånger i framtiden. En ultra-rookie som fortfarande prövar sig fram – men som ändå levererar sjujäkla resultat. Någon att hålla koll på helt enkelt.

Jättelångt är ett ultralopp som mestdels går längs Roslagsleden, från Grisslehamn till Norrtälje – ett så kallat A till B lopp.  Magin kring det relativt unga loppet håller i sig från år till år och trollbinder allt fler löpare.  I år fanns även en stafettklass om man inte vågade ge sig ut på den 68k långa solodistansen. Det är ett krävande lopp, på en led som till vardags är gjord för vandrare. De orange markeringarna på träden kräver sin uppmärksamhet och enligt loppets hemsida har 98% a deltagarna sprungit fel under åren. Det utlovas till och med en felspringningsgaranti för de som ställer upp. Men fler kilometer har sällan varit några problem för ultralöpare.

Tillbaka till Eva, vinnaren av damklassen.

Hon beskriver sig själv som en överambitiös, utarbetad löparfanatiker som har upptäckt att cykla racer och OW-simning också är roligt, vilket har lett till ett tidsproblem eftersom dygnet bara har 24 timmar. Eva kan ses halvsovandes på Uppsalapendeln, i terminal 5 på Arlanda eller i Nackaskogarna där hon tar sig framåt i maklig takt.

Förberedelserna inför Jättelångt var minimala eftersom anmälan blev väldigt spontan. Men vanligtvis ligger träningsmängden på cirka fem timmars löpning per vecka och även en del cykel och simning.

Hur ser ditt upplägg ut på så här långa lopp?
Eftersom jag är nybörjare på ultra så har jag inte direkt någon utprovad strategi. Jag sprang hela tiden nu förutom när jag fyllde på vätska, klättrade på klippor eller över färister. Hade med mig två treportionersgeler och en snickers som jag käkade när jag började bli låg eller hungrig. Till det vanligt vatten och så hade jag en flaska med saltat vatten som jag varvade med. Funkade utmärkt för mig.

Vad tyckte du om banan?
Det är väldigt skönt med varierande underlag och skiftande natur, det hjälper mycket när det börjar kännas segt! Bra också är att den mest tekniska delen ligger först då man är pigg.

Hade du något mål?
Mitt mål var bara att genomföra loppet på ett bra sätt. Jag hade inget tidsmål och blev väldigt förvånad när jag vann! Ännu mer förvånad när det började pratas om banrekord men jag vet inte om det är bekräftat än.

Vad gör dig till en bra ultralöpare generellt?
Jag har alltid varit en rätt långsam löpare, men kan hålla på hur länge som helst. Tror det är en kombination av långsamma muskelfibrer plus att jag älskar långpass!

Har du några ultrabra tips till andra som ska springa långa lopp?
Eftersom jag bara sprungit en ultra innan så vet jag inte… Det jag testade nu – och som funkade bra var att använda olika typer av vätska/energi för att variera stimuli. Sött/salt, mjukt/tuggmotstånd. Ett annat tips är att dela upp loppet i olika etapper och snabbt glömma den etapp man just sprungit!

Vad gjorde du kvällen innan loppet?
Dagen innan hade min dotter födelsedagsfest så jag laddade med att fixa med den och så tog jag ett glas vin!

 

Ultradistans säger stort grattis till Daniel Nilsson som vann herrklassen på  5.19.15 och Eva Lindskog som segrade på 6.19.44. Kanonbra insatser!

Råda Ultra Natt

IMG_2836 (Small)

Foto: Niklas Larsson

För tredje året så genomfördes Råda Ultra Natt i ett nästan perfekt försommarväder. Cirka 90 löpare antog utmaningen att springa varvbanan som mäter 1140,4 m högst uppe vid Råda Vy, med en magnifik utsikt över Vänern och ända bort till Kinnekulle. Loppet inleddes med att gemensamt sjunga ”Du gamla, du fria”, då tävlingen i år gick på nationaldagen.

Många duktiga löpare satte fart då startskottet gick, extra fort sprang de som ingick i något av de sju lagen som hade anmält sig. Om utmaningen att springa själv kändes för tuff så kunde man istället delta i lag om max sex personer vilka turas om. Bästa lag blev norenmx.com som fick ihop 84038,0 m.

Men de snabbaste singellöparna låg inte så långt efter. Ganska snart utmärkte sig några löpare som visade fina dagsformer. Vinnare i herrklassen blev klubbens hemmalöpare Markus Carlsson, LVSK, som tuffade på i en mycket jämn fart och samlade ihop hela 72725,3 m. Andra herre blev Fredrik Engdahl, Ryssbergets IK som fick ihop 68376,1 m. Tredje man blev erfarne Christer Svensson, Växjö AIS som hamnade på 64953,2 m. Bland damerna så sprang Helena Sandin, LK TV88 helt strålande ihop 63068,2 m och Isabella Rens fick till 59301,0 m medan Sofia Kay hamnade på 56160,0 m.

Banan som verkar flack vid kortare sträckor har några mindre höjdskillnader som tar ut sin rätt efter några timmars löpning. Lite regn föll några timmar in i loppet och vinden tilltog en stund, men ganska snart mojnade det och den sköna försommarkvällen fortsatte.

Efter loppet bjöds löparna på gulaschsoppa och smörgås på Rådåsgården innan prisutdelningen hölls.  Ett 30-tal funktionärer gjorde ett strålande jobb. Med den fina responsen från löparna så finns det chans att Råda Ultra Natt springs även i början av juni 2015.

/Helen Sandberg, tävlingsledare

 

Kompletta resultat återfinns  via denna länk.

« Äldre inlägg

© 2014 ultradistans.se

Tema av Anders NorenUpp ↑