Tor des Géants 2018 – svenska framgångar bland alpernas giganter

Mikael Melto ger oss en rapport från den nionde upplagan av Tor des Géants (TDG eller TOR) som gick av stapeln den 9-15 september i nordvästra Italien. Loppet rundar Aosta, Italiens minst tätbefolkade region, och passerar längs högalpina vandringsstigar med spektakulära vyer över Mont Blanc, Gran Paradiso, Monte Rosa och Matterhorn. TDG anses vara ett av världens tuffaste bergsultralopp. 

Den påfrestande uppgiften ska avverkas på maximalt 150 timmar, eller högst sex dygn och sex timmar, och går på mellan 330 meter och 3.300 meter över havet, största delen väl över 2.000 meters höjd och ibland genom väldigt avlägsna bergsområden.

I år fanns tre svenskregistrerade (Rickard Ahlberg, Marcus Berglund och Mikael Melto) bland de 894 startande som gav sig iväg från Courmayeur klockan 12 på söndagen 9/9 för att ta sig an utmaningen på 34 mil med knappt 31.000 totala höjdmeter. Dessutom startade svenskan Maria Nordfjell, som boende i Norge klassades som norskregistrerad enligt antagningskriterierna.

Från tävlingsgenomgången före start 8/9 – från vänster stående Mikael Melto och Rickard Ahlberg. Sittande från vänster Maria Nordfjell (svenska boende i Norge), Eivind Aakre (Norge), Björn Ewald (Tyskland) och Marcus Berglund.

Då utmaningen är så utsträckt, både i tid och distans, så krävs förutom en extraordinärt god uthållighet även en rejäl mental styrka samt mycket god problemlösningsförmåga vad gäller att handskas med både dag och nattförhållanden, stora temperaturskiftningar mellan dal och bergspass, bitvis mycket teknisk terräng, höjd på upp till 3.300 meter över havsnivå samt allt annat som kan tänkas uppstå under en fyra till sex dygns non-stop färd i bergen. Deltagarna måste bl.a. även kunna balansera energi- och vätskeintag, sköta om fötterna, göra smarta utrustningsval samt kunna disponera sömn- och återhämtningspauser på ett för individen optimalt sätt för att klara prövningen.

Vad gäller sömnhanteringen så är det en skör gräns mellan att ”slösa bort” tid genom för långa pauser och att ”sätta krokben för sig själv” genom att sova och pausa för lite i tron att man därigenom sparar tid. För lite sömn och återhämtning kan nämligen leda till att man efter några dagar blir mycket långsammare, mer okoordinerad samt fattar betydligt sämre beslut än om man sovit någon timme mera varje dygn. Vad som är tillräcklig sömn för optimal prestation skiljer sig dock stort från individ till individ, och kan dessutom bero på vilket tempo man håller mellan pauserna, så var och en måste hitta den formel som fungerar bäst individuellt.

Från strax ovanför Rifugio Bertone, sista vätskestationen före nedstigningen mot målgången i Courmanyer.

Fysiskt krävs givetvis en mycket god form för att kunna röra sig effektivt långa sträckor med få pauser, för att hantera den tidvis höga höjden samt för att säkerställa att sovpauser ger adekvat återhämtning så att farten även kan bibehållas de nästkommande dygnen. Mentalt krävs det en obeveklig vilja att fortsätta trots tyngande trötthet och smärta, i t.ex. ömmande knän och fötter, samt för att hålla humöret uppe även om vädret blir ihållande dåligt. Efter några dygn staplas anledningarna att ge upp raskt på hög och då krävs det en rigorös beslutsamhet för att orka fortsätta och fullfölja uppdraget.

TOR-organisationen är enastående, med över 2.000 volontärer som tar hand om deltagarna från över 70 länder runtom i världen. Lokalbefolkningen är dessutom alltid glatt engagerat i deltagarnas framfart och hejar på med ett energiskt ”Allez, allez” eller ”Forza, forza”.

Vädret var säsongsmässigt ovanligt varmt och soligt de första tre-fyra dygnen i år, innan vädret normaliserade sig och deltagarna fick lite molnigare väder och några regnskurar som omväxling. Vissa år kan loppet drabbas av stormigt väder någon eller t.o.m. flera dagar, ibland med snö och kyla, men i år förblev vädret milt, vilket också ledde till en finisher kvot på 60%, som är aningen högre än vad den brukar vara när vädret är mera av en faktor i loppet.

Rickard Ahlberg fick tyvärr problem tidigt med den höga höjden, då han kämpat med en lång och segdragen förkylning månaderna innan TOR starten. Han krigade dock i 39 timmar och 28 minuter och övervann 99 kilometer med 9.700 höjdmeter av denna ”monsterbana” innan det inte ville sig mera denna gången vid ankomst till Rifugio Vittorio Sella i Gran Paradiso Nationalpark. Han ser årets lopp som ett läroår och ett steg på vägen till en målgång i en framtida upplaga av TDG.

Marcus Berglund fullbordade en beundransvärd ”TOR trippel” genom att fixa en tredje målgång på lika många år. Han slutade på plats 298 av totalt 534 finishers (och 894 startande) på sluttiden 136 timmar och 17 minuter. Stort grattis till Marcus Berglund som nu kan titulera sig ”3-time TOR finisher”!

Maria Nordfjell, som har en karriär som multisportäventyrerska bakom sig, klarade TOR målgången galant i sitt första försök på 143 timmar och 21 minuter. Detta gav placering 385 totalt och plats 38 i kvinnoklassen. För övrigt gick 54 av 107 startande kvinnor i mål.

Jag själv (Mikael Melto) fixade äntligen min efterlängtade målgång i Courmayeur på det här mitt tredje TOR-försök (de två tidigare har slutat vid 15 mil och 22 mil år 2013 respektive år 2016). Det blev placering 335 med sluttiden 141 timmar och 29 minuter.

Mikael Meltos målgång; foto: Marcus Berglund.

Vann gjorde hemmasonen Franco Colle, för andra gången, på 74 timmar och 3 minuter. På damsidan segrade spanjorskan Silvia Ainhoa Trigueros Garrote på 87 timmar och 50 minuter. Endast 35 deltagare lyckades komma in under 100 timmar och mediantiden bland de som gick i mål var 133 timmar och 35 minuter.

Till sist kan nämnas att TOR-veckan i år hade två distanser, Tor des Géants, den fulla rundan eller ”voltan”, samt Tot Dret, som betyder ”rakt igenom” på lokaldialekten patois. Tot Dret följer de sista 13 milen och 12.000 höjdmetrarna av TOR banan.

Till nästa års 10-års jubileum av TOR så planeras ytterligare två distanser, en som är längre än 34 mil och en som är kortare än Tot Drets 13 mil. Det ser således ut som om det skulle finnas fler möjligheter för deltagare att få plats i något av de väldigt populära TDG loppen och därigenom öppna upp för fler ultralöpare att upptäcka denna sagolika bergsregion med alla dess underbart varma människor.

Marcus Berglund, t.v., och Mikael Melto, t.h., visar stolt upp sina TOR finisher jackor; foto: Björn Ewald

Mer information om de nya loppen lär komma efter årsskiftet på Tor des Géants hemsida: http://www.tordesgeants.it/en

Text: Mikael Melto, författare av e-boken ”TOR FEVER – following my heart’s path”, 2018-09-21

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail