Riksmästare Johnny Hällneby

Johnny Hällneby, foto: Linnéa Bäckström
Johnny Hällneby, foto: Linnéa Bäckström

Jag kände mig lite starstrucked när jag skulle ringa upp Johnny Hällneby efter segern i Borås. Ultrakung sen förr och guld igår… Men när Johnny svarar skrattande i telefonen med “Ja, det är Riksmästaren” bryts isen på en nanosekund.

Ett dygn efter segern på Riksmästerskapet (RM) 24h i Borås sitter han (på tal om is) med en påse frusna ärtor och majs på benet när vi talas vid. Han kom 207, 95 km på ett dygn. “Det är förmodligen en liten bristning i tibialis anterior” säger han, “det blev så efter Västerås också” (Black River Run).

Du anmälde dig i sista stund, hur kommer det sig?
Min plan var egentligen att göra The Swedish 100 mile Challenge – att springa alla fyra 100 miles lopp som går i Sverige (TEC, GAX, BRR, Arctic Ultra) inom 12 månader – men jag fick bryta TEC och då försvann det målet. Under våren blev jag diagnosticerad att ha astma, och astman var troligen anledningen till att jag var tvungen att bryta TEC – så min träning har varit lite haltande. Nu har jag kommit igång men att anmälan gjordes så sent beror på att jag ville få lite mängd i benen innan jag bestämde mig.

Vad tyckte du om banan i Borås?
Helt ärligt så tyckte jag den var för kuperad för att vara en mästerskapsbana. Jag och Rune Larsson räknade på att det blev cirka 3000 höjdmeter på 210 kilometer. Det är lite mycket. Banan i kombination med solen och värmen slet hårt på många.

Hur la du upp strategin för varven (1417 meter)?
Eftersom jag inte hade totalt fokus på resultatet under den här tävlingen, men jag ville ha en placering, så var mitt mål att springa hela tiden, alla timmar. Jag tog löpsteg när jag åt, drack och skulle till toaletten – och ingen gång i backarna eller så. Det var kanske inte den bästa taktiken, jag hade förmodligen kommit längre, fått ner pulsen mer och kunnat springa snabbare på löpsträckorna om jag gått då och då, men jag ville testa det här galna målet. I uppförsbackarna lufsade jag förbi Annika (Nilrud) men sedan sprang hon förbi mig så fort vi kommit upp.

Ditt bästa 24h-resultat är från Espoo, vad gillar du bäst – utomhus- eller inomhusbana?
Jag föredrar absolut utomhusbana framför inomhusbana. Det är något speciellt med att ta hänsyn till och kunna gå in i dygnets olika faser. Att möta gryningen är underbart. På en inomhusbana är allt mer instängt, och likadant hela tiden.

Vad föredrar du av tidslopp och distanslopp?
Det är tidsloppen. Vi lägger mycket tid på träning, att vara ute i naturen och samla kilometer, men det är skönt att kunna ha det mätbara och konkreta när det är tävling. Det passar mig. Att veta hur många timmar det gäller, att veta hur långa varven är och att man kan jämföra olika lopp mellan varandra på ett lättare sätt.

Återigen – stort grattis till Riksmästartiteln, vad kommer du att minnas bäst från loppet?
Att jag lyckades med att springa alla 24 timmar.

 

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail