Across the years, nyårsafton i löparskor

Across the years (ATY) arrangeras i Phoenix, Arizona USA och är en tävling som sträcker sig över årsskiftet. Det handlar om att fira nyår i löparskorna under 24h, 48h, 72h eller hela 6 dagar.
Christer Svensson, Växjö ställde upp i 6-dagars klassen och kom på fjärde plats med 662,264 km. Detta var hans fjärde 6D. Han har tidigare gjort 2 st i Antibes, Frankrike samt ATY en gång tidigare. Strax före loppet arrangerade han PRT, Personliga rekordens tävling inomhus i Växjö på 6,12 och 24 h.

Här berättar han om sina dagar på löparbanan.

ATY startar den 28 december och har målgång den 3 januari. Varje dag startar det nya klasser i 24, 48 och 72 h. Vilket kan ge bra draghjälp. Ifjol var jag förkyld mest hela tiden på de sex dygnen och ville ha revansch på att komma längre än mina 662 km. I år var jag frisk men har sedan september haft ont i högerfoten vilket gjort att jag inte kunnat löpträna. När jag dessutom i november fick ont i vänstervrist/skenben har gångträningen blivit lidande.

Du har sprungit det här loppet tidigare, vad var det som gjorde att du åkte dit igen?
Datummässigt ligger ATY bra till tycker jag men det svåra är vädret. Hettan på dagen, kylan på natten och ökenvindarna som rör upp dammet och som fastnar i halsen. Det är helt enkelt för kallt att sova på natten och för varmt att sova på dagen. Jag fick en helt ok start med 145 km första dygnet och tuffade på med 105 km andra dygnet. På tredje dygnet högg det till i höger ljumske så pass att det inte gick att fortsätta. Samtidigt fick jag kraftigt med näsblod (vilket jag har lätt att få visserligen). Det i kombination med regnet och leran bestämde jag mig får att bryta. Deprimerande när tältet är fyllt med lera och vatten.
Sov i åtta timmar (varvet på 8.30 h) och testade igen om ljumsken skulle hålla. Ett par gånger högg det till igen men den blev bättre efterhand. Utvilad igen efter sömnbrist samlade jag ihop 200 mile (322 km) fram till dygn tre var slut. 75 km tredje dygnet och jag var hela 50 km efter min passering efter 72 h ifjol. För att klara 400 mile var jag nu tvungen att göra ett negativt lopp. Med 115 och 102 km på 4e resp. 5e dygnet behövde jag samla ihop 123 km för att slå PB. Att försöka sova sista natten var hopplöst, dels för strålkastarljuset in i tältet och den höga musiken (vilket det var samtliga nätter) men främst för att jag hade för ont i kroppen för att kunna ligga på liggunderlaget (min taktik är att sova obekvämt för att inte frestas att sova för mycket). Med 20 min marginal kunde jag till slut slå PB och slutade på 665,663 km som gav en tredje plats i herrklassen och fyra totalt.

Det är en svår fråga, men hur känns det nu?
Det är inte lätt att svara på hur det känns. Mest tomt att behöva lämna den härliga ultrafamiljen där man hjälper varandra och lär känna en del bättre än andra. Dels känns det skönt att slippa plåga sig i fler timmar. Besviken att på nytt missa 700 km. Glädje över att ha klarat tredje platsen då jag var pressad länge och väl. Då det är få förunnat att orka springa ”hyfsat obehindrat” sista dygnet känner jag mig stark.

Banan, hur såg den ut, hur lång var den?
Banan är lite över en mile, 1689 m. En omväxlande bana där vi byter löpriktning vart 4e timma vilket betyder 35 varvbyten. Själva målområdet är över 100 m långt med sjukvård och mattält. Tält för de aktiva. Asfaltrakan är på ca 150 m följt av en svag uppförslutning. Grusvägen svänger därefter 90 g och en raksträcka på ca 200 m där de aktiva har ställt upp sina husbilar för att sova i. Halvvägs på banan är det ett tält med vatten till oss tävlande. Därefter följer en fin park med en hel del fåglar i vid dammen. Ett par baseboll-planer passeras. Det mesta är grusväg.
Mitt i parken kommer det en brant backe som jag valde att gå i för det mesta. Fast första dygnet märker man knappt av backen som tenderar att bli brantare för varje dygn. Nu regnade det så pass att det mesta var under vatten. Jag har inte med mig något eget utan mat och dryck fungerar utmärkt från arrangörens sida.

Hur lägger man upp ett så långt lopp som 6 dagars?
Det är bara fyra saker man behöver tänka på under 6 D och det är att springa, gå, äta och sova. Allt annat kan man lägga åt sidan. Främst handlar det om egen disciplin och att hitta delmål under resans gång.

Vad är din nästa tävling nu?
Närmast väntar en 200 km gångtävling i Frankrike i början på mars där maxtiden är 24h. Det är en utmaning. Att klara 24 h löpandes är inte enkelt och klart värre är det att gå. Med kritiska domare som kan plocka dig av banan.

Stort Grattis till din fina prestation och Lycka till med framtida utmaningar!