I helgen avgjordes världsmästerskapen i 100km i Berlin. Elov Olsson, Linus Wirén, Lina Carlsson, Sofia Smedman, Ńikita Steiner och Jessica Svärd var de svenska löparna som stod på startlinjen. Med sig hade de ett fantastiskt supportteam i form av landslagsledare Lotta Thörn ihop med Annika Nilrud, Ulf Nilrud och Lars-Åke Hejdengård.
Starten gick på en platt asfaltsbana med en runda på 7,5km. Vädret skulle enligt prognos vara väldigt regnigt vilket löparna inte skulle ha något emot men regnet kom aldrig. 23 grader, mulet och vindstilla blev det.
Strax efter start upptäcktes det att banan vart felmätt…800m fattades vilket gjorde att snittider inte stämde och det blev allmän förvirring hos supportrarna. Arrangören gick med måttband och mätte till en extra runda som löparna skulle springa efter vad de trodde var mål.
Herrarna:
Elov och Linus gjorde ett kanonbra lopp. De såg starka ut hela vägen. Elov i mål på strax över 6h30min vilket placerade honom som nr 7 på mästerskapet, detta gjorde att han också slog svenskt rekord på 6h. Linus som gjorde mästerskapsdebut gjorde det rikitgt bra. I mål på en 15:e plats på strax under 6h40min. Båda killarna gjorde då personbästa.
Damerna:
Nikita var först iväg med Sofia strax baḱom. De två äldsta i laget Jessica och Lina hängde ihop något längre bak. Någon gång runt halvvägs tog sig Sofia om Nikita och de båda tjejrna kämpade på riktigt bra hela vägen in i mål Sofia in i mål på 7h58min på plats 25. Nikita i mål på 8h11min på plats 36. Superstarka Lina som hade en skadefylld sommar gjorde ett fantastiskt lopp, hon gick i mål på tiden 8h19min plats 39. Jessica tappade mer och mer fart i takt med att mindre och mindre energi fick behållas, i mål kom hon på tiden 8h52min. Plats 58.
Sammanfattningsvis kan man säga att det är en fantastisk stämning under hela helgen. Otroligt mäktigt att få representera Sverige i ett mästerksap. Den rutinerade supporten gjorde det lätt att vara löpare. En landslagsledare som har full koll och är grym på att informera gjorde att vi löpare kunde slappna av, luta oss tillbaka och hänga med under allt som hände runtomkring.
Själva arrangemanget från tyskarna var mindre bra. Inte så strukturetrat som man hade hoppats, men man kan inte få allt!
Med på plats hade många familjemedlammar tagit sig och det var en otrolig pepp att höra dessa härliga människor runt banan. Helt otroligt vilken energi och glädje de skänkte.
