Tusen och en miles

Kristina Paltén på väg från Turkiet till Sverige 2013, foto: Carina Borén
Kristina Paltén på väg från Turkiet till Sverige 2013, foto: Carina Borén

Kristina Paltén ska ut på äventyr igen. Naturligtvis iförd löparskor. Och långt ska det bli. Och kontroversiellt. Ja, att springa genom Iran väcker nog en del frågetecken hos de flesta.

Så här skriver Kristina Paltén själv om sitt kommande äventyr:

Fundamentalist – Javisst!

Springa genom Iran i 200 mil – många frågar sig ”Varför?”

Det finns många svar. Because it´s there. Därför att det finns massor med fin natur. För att alla som varit där säger att det är ett land fyllt av vänliga människor. För att jag läste ”Sinbad sjöfararen” när jag var liten och drömde om ädelstenar, flygande mattor och andar som kom ut ur vackra mässingsfärgade lampor. För att Sidenvägen fortfarande ligger kvar där och har en del vandrarhem från den tiden. För den goda maten. För att se Kaspiska havet, öknen och bergen.

Men största orsaken är att jag vill se vad som händer när en ensam kvinna springer genom ett Islamskt land. I pressen är det just nu mycket om IS, om terrorattentat i Frankrike och Danmark och i Sverige ser vi hur SD tar mark.

Allt detta händer. Min fråga är – hur representativt är det? När jag och Carina sprang från Turkiet och hem fick vi höra att vi skulle möta fattiga människor som utan skrupler skulle råna oss på mobiler, I-pad, kamera och de pengar vi eventuellt hade. Vi mötte idelig vänlighet. Vi sov hemma hos rumänska och polska familjer, prostituerade var nyfikna på vår barnvagn och i zigenargettot utanför Varna lyste leendena bland de nedrasade husen.

Kan det vara så att den bild vi får av Islam endast representerar en liten del av världen? Självklart är det så, tänker jag, hur skulle media kunna visa hela världen? Det som lyfts fram är ofta det onda, det som väcker uppmärksamhet. Om vi bygger en värld på rädslor för den andra, hur blir då världen?

Jag tror på Carl Jung (den analytisk psykologin), Abraham Maslow (självförverkligandets psykologi), Roberto Assagioli (psykosyntesen) och Fritz och Laura Perls (gestaltterapin). Deras teser bygger på att människan i grund och botten vill gott, den vill enhet och tillväxt, den vill bidra till världen, den ger kärlek till sig själv och sin omgivning. I deras teorier är onda handlingar uttryck för icke tillfredställda behov, för sår, i upprepande av gamla mönster som skapar trygghet men som i ett större perspektiv är destruktiva.

Det finns både ont och gott. Min tro är att det mesta är gott. Jag vill ut i världen och se om det är sant. Är det sant vill jag sprida det budskapet. Jag vill bidra till att bygga en värld som präglas av förståelse, respekt, tolerans för olikheter, kärlek. Kan jag använda min löpning till det, har löpningen verkligen fått en större betydelse.

Resan börjar i augusti. Följ mig på Palten.se om du är nyfiken på hur det går.