Imorgon måndag går Ultrapåsken av stapeln i Stockhomsområdet.
Läs mer i evenemanget på Facebook.
Nedan kan du läsa om hur det startade.
Det var en gång…
Påsken är ju många sköna våriga dagar, som gjorda för långpass. Så jag arrangerade ett par påsklöpningar 2011 och 2012. “Påsksjöbaden” och “LÅNG-fredag” som båda gick till Saltsjöbaden. Men några löpare efterfrågade längre pass och gärna ultradistans.
Så till 2014 tänkte jag kombinera två idéer som jag funderat på:
—“Ryssvila”. På sociala långpass blir svagare löpare frånsprungna av de löpstarkare. Och vid de tillfällen när man väntar in långsamma gruppen får de som inte behöver nån vila, vila. Och de som behöver vila får oftast ingen vila, eftersom gruppen drar vidare på en gång. Det måste gå att kombinera grupperna och göra det roligt för alla!
—“Stockholms Gröna Kilar”. Vi är bortskämda med grönområden i vår vackra huvudstad. Hellasgården, Brunnsviken, Lidingö, Kungliga Djurgården, Ursvik, Hagaparken och många andra stadsnära områden. Jag hittade en intressant samling potentiella löpområden som heter Stockholms Gröna Kilar. Nån av dom måste gå att springa!
Så tanken var att kombinera två ultrasträckor, med lite olika distans, som ändå har samma mål och ungefärlig sträckning så att starka löpare får springa lite högre tempo och lite längre sträcka, medans “vanliga” löpare får springa lugnare tempo, kortare sträcka och tom. vänta in snabbgruppen. I teorin, och enligt Professor Excel, borde det gå att kombinera!
Den längsta av Stockholms gröna kilar är den som går längs Upplandsleden från Sigtuna via Järvafältet ner till Hagaparken. Rätt längd, vacker miljö och sträckor som jag känner till!
Ett par provspringningar och en del arbete med gps-kartor så hade jag knåpat ihop en 65- och en 55 km sträcka. Skillnaden i distans och tid (nästan en timma) gör att långsamma gruppen inte bara kan ta det lugnt utan på flera ställen få ståvila och vänta in snabbgruppen.
Sträckan är också mycket riktigt “grön”, eftersom det enda tillfälle vi ser större bostadsområden är när vi nuddar vid Akalla Centrum. I övrigt är det småvägar, GC-banor och skogsstigar.
Vid premiären 2014 visade det sej stämma över förväntan. Vid knutpunkterna fick vi i snigelgruppen pusta ut några minuter i väntan på snabbgruppen, vid fiket i Ängsjö kunde alla löpare komma fram samtidigt, fika och umgås och sen starta samtidigt. Flera snabblöpare passade också på att byte grupp när dom tyckte det gått för fort.
Vid målgången i Hagparken kom snabbgruppens farthållare in bara en minut efter snigelgruppen, jämnare än jag trodde det skulle bli.
Ser fram mot en sval men som vanligt vacker runda på måndag. Kommer förhoppningsvis prata bort tio timmar med kompisar, det finns värre saker att göra en helgdag!
Text av Peter Nilsson