Annika Nilrud kom längst av alla

Annika Nilrud, foto: Linnéa Bäckström
Annika Nilrud, fot: Linnéa Bäckström

Annika Nilrud tog hem segern på damsidan och även totalt bland deltagarna – på ett dygn sprang hon 215,58 km – sju kilometer längre än herrsegraren. 

Du vann och kom längst av både män och kvinnor! Hur mår du, känns allt bra?
Jag mår så himla bra. Tack vare goda råd gjorde jag ett klokt lopp där jag tog hand om mig noga hela tiden, det betalade sig både på banan och efteråt. Enda onda nu dagen efter är tre blåsor och en stel hälsena.

Berätta om loppet. Hur var banan? 
Vid anmälan såg jag framför mig en 1500m flack bana i en trevlig park, kanske genom någon gågata i centrum under folkfesten SM-veckan. Vad möts jag av? En rejält kuperad bana med tvära kurvor i ständigt högervarv utan varvbyte. Ungefär 2/3 av banan hade uppför- och nerförsbackar slitsamma nog för att kvalificera sig som ”den där backen man går i på 24h om man är smart”… Hjälp… 24h är brutalt som det är, det behöver liksom inte piffas till lite extra.

Värmen måste ha varit påfrestande – hur reagerade din kropp på solen och temperaturen? 
Helgen till ära bjöd ”sveriges regnigaste stad” på ett strålande sommarväder – 28 grader som dämpades till 19 under natten. Utöver en länga träd längs en av uppförsbackarna fanns skugga i två viadukter, resten solgass. Jag trivs i värme, har svårt för kyla. “Fördel Annika” sa jag i bilen på vägen dit – det enda jag var orolig för var det förväntade regnet dag dagen efter när en sliten kropp utsatts för solen. Hade med vinterkläder, regnkläder i lager och galonbyxor! Men det behövdes ju inte…

Hur la du upp strategin för alla dessa varv? Är det totalt fokus framåt eller minglar du med de andra löparna? Delar upp loppet i olika delmoment?
Jag försöker att vara här och nu. Jag tävlar inte mot andra, jag fixar inte att noja över tider eller placeringar i 24 timmar. Jag småpratar gärna längs banan, det är ju det roliga med ultralöpning, men helst jätteofta och kort. Fastnar man i långa samtal är det lätt att hänga på i fel takt som man får sota för efteråt.

Att du har mil i benen för en sån här prestation råder ingen tvekan, men vad händer inom dig under 24h psykiskt, går du igenom olika faser och måste övervinna även mentala bulor på vägen?
Absolut, det gör vi nog alla. Det är kanske till och med det som är lite av grejen med ultra . Mitt problem på 24h har varit att jag gått som en klocka länge, när dippen väl kommit har jag varit oförberedd och hunnit bli tillräckligt trög för att ens fatta att det ingår. Denna gång fick jag en praktdipp tidigt och det var nyttigt, jag fick jobba från start och blev aldrig överraskad.

Vad gillar du bäst – utomhus- eller inomhusbana? Fördelar vs nackdelar med de olika varianterna?
Utomhus på A till B-sträcka i vacker och omväxlande miljö. Det hemskaste jag sprungit var på 400-metersbana i Barcelona. Min underbara syster som var och pushade mig mot VM-kval med såg mig hela tiden, kunde bara gömma mig ibland på toa. Det som sades mellan oss på den banan stannar inom familjen.

Du har tävlat i 100k, 24h, 100 miles – vilken av ultragrenarna föredrar du?
Förra veckan hade jag sagt 100 miles, långt och lagom tempo men man får gå och lägga sig i tid. Jag är för långsam för att vara vass på 100km. Just idag känns inte 24h så dumt det heller.

Vad kommer du att minnas mest från RM 2014?
Den grymma stämningen i vårt supporttält. Och killarna som fastnade på vägen hem från krogen och hejade i timtals.

Grym prestation Annika!

Här kan man se ett inslag på SVT efter Annikas vinst.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail