På fredag eftermiddag går starten för Olympian Race i Grekland. Det är ett lopp som går på halvön Peloponnesos, från stadion i Nemea till Olympia. 180 km och 3700 höjdmeter, genom den grekiska landsbygden och förbi flera historiska platser. Det är fyra berg som ska passeras, och minst lika många dalar och byar.
Loppet går varje år det är olympiska spel. Det har fått ett rykte om att vara välarrangerat och prisvärt. I anmälningsavgiften ingår boende, transporter, helpension, och två avslutningsmiddagar med dans! Läs mer på http://www.aethlios.gr/portal/
I år är det 9 svenskar som deltar, och ultradistans.se fick en pratstund med tre av dem. Jan-Erik Ramström springer för andra året. Han är ett välkänt namn i ultrakretsar och har genomfört flera riktigt långa lopp. Nästa äventyr han planerar är att tillsammans med Mia Thomsen springa Trans Pyrinéeerna; 895 km på 16 dagar!
Sandra Lundquist är också ett välkänt namn. Hon plockade senast hem segern vid TEC 50M night, och gjorde hela 226 km på Espoo 24h. Sandra startade i senaste Olympian Race, men fick bryta pga en skada i höften. Efter en lång period av läkning och rehab är hon nu sugen på revansch.
Nina Eibring har bara sprungit i drygt tre år, men har redan hunnit med flera ultralopp, bla Espoo 24h.
Varför springer du detta lopp?
Jan-Erik: Förutom att det var så himla trevligt förra gången, så är det en del av min och Mias uppladdning inför sommarens Trans Pyrinéerna. Vi kommer att springa ihop under hela loppet.
Sandra: Jag startade i loppet 2014 men fick då bryta efter halva pga en skada. Nu åker jag tillbaks, dels för att “göra klart det jag påbörjat” och dels för att det är så välordnat och trevligt lopp.
Nina: Jag vill utmana mig själv, se vad jag klarar av och hur långt jag kan springa. Och att få komma till ett nytt land och springa längs nya stigar är ju helt otroligt häftigt! Mitt mål är att ha kul hela vägen. Att inte springa så jag mår dåligt. Skulle det inte gå fort nog så att de drar snöret efter vägen, då får det väl vara så. Jag är så stolt att ens få starta. Detta är helt klart årets störta utmaning!
Är det fler svenskar som är med och springer?
Nina: Ja vi är väl 9 st. Det känns tryggt. Inga-Sarah Lindholm och jag ska teama ihop oss och springa tillsammans
Hur har du tränat inför detta lopp?
Jan-Erik: Hmmm, träna? Jag springer mest och njuter! Men jag har nog ökat på med backträning och asfaltslöpning något.
Sandra: Jag har inte tränat specifikt för detta lopp. Jag tränar efter mitt eget upplägg och springer mest efter lust och känsla.
Nina: Sedan jag fick mailet i höstas om att jag var accepterad till loppet så har jag försökt att göra några riktigt långa långpass, bortåt 6h. Jag har också sprungit några ultralopp som träning inför detta. Sprang Espoo 24h för att se om jag skulle orka i ett dygn, det gick ju bra.
Vad ser du fram emot och vilka är dina farhågor?
Jan-Erik: Ser fram emot en härlig tur. Har egentligen inga farhågor. Hoppas att jag och Mia är så jämna som vi tror att vi är.
Sandra: Jag ser fram emot att få upptäcka den andra delen av loppet, som jag missade sist. Äta god mat och ha trevligt med andra löparkompisar. Njuta av sol och värme också. Min farhåga är min hallux valgus-tå som jag har lite problem med just nu. Den gör ont och det är svårt att hitta bra skor. Men det löser sig nog.
Nina: Jag ser fram emot att uppleva ett äventyr! Ser det egentligen inte som en tävling, utan ett äventyr. Tror det är väldigt fint i Grekland, och riktigt varmt ska det bli också. Jag är lite orolig för natten då vi ska upp på ett 1500hm högt berg där de varnar för lösspringande vallhundar! Men det är klart, blir jag rädd så springer jag väl fort som tusan! Lite orolig också för hur jag ska klara värmen, och att magen inte ska hålla. Men uppstår några problem så får man lösa efter vägen.
Vilka är dina styrkor och svagheter?
Jan-Erik: Jag är van vid lång tid i löparskorna. Vi kommer inte ta ut oss fullständigt utan se det som träning inför Trans Pyrinéerna.
Sandra: Min styrka är min envishet.
Nina: Min styrka är nog envisheten och ett jäkla pannben. Jag ger mig inte! Om jag inte får “ontont” någonstans förstås. Jag kan mala på i ett lugnt och stabilt tempo, länge. Svagheten är väl att det inte går så fort! Och i detta fall att jag inte har någon erfarenhet av 180km lopp. Jag sprang 167km i Finland men det går ju inte att jämföra terrängen precis.
Något annat du vill berätta?
Jan-Erik: Vi ska ha så himla kul, och du som läser detta ska se till att träna så att du kan följa med om två år då det genomförs nästa gång.
Sandra: Rekommenderar verkligen detta lopp.
Nina: Jag är så otroligt glad att jag får möjligheten att åka med detta gäng på ett äventyr som jag kommer att minnas resten av livet! Har fjärilar i magen! Men det är väl så det ska vara.
Vi önskar verkligen dessa tre, och övriga svenskar, ett stort lycka till! Utradistans.se hoppas få återkomma och göra intervjuer efter loppet!
Vill ni följa dem så kommer de att försöka lägga ut bilder på Instagram under #ultrarunnernina och #janne.ramström. Håll även utkik på ultradistans faceboook-sida!
