Hej Jessica. Vi börjar med en klassiker. Vem är du?
Jag är en 38-årig tjej som bor i Göteborg. Bor ihop med min man, mina 3 barn och mina 3 bonusbarn. Jobbar som tandsköterska.
Vi fortsätter på det klassiska spåret känner jag direkt. Huuur får du ihop detta med ultralöpning?
Haha, det är ett väldigt pusslande. Jag får mitt schema från min coach på måndagen så då planerar jag exakt hela veckan och vet precis när, var och hur jag ska träna. Jag har 18 km till jobbet så det blir en hel del transportjogg. Det blir många tidiga morgnar och jag har en fantastisk man som drar det tyngre lasset hemma.
Det låter som att det rullar på bra. Men om vi lämnar vardagen en stund. Vad är det allra bästa ultraminnet om du bara får välja ett ögonblick så långt borta från transportlöpningen som det bara går att tänka sig?
Det allra bästa ultraminnet är en tävling. Jag och min man gifte oss mitt i en Backyardtävling förra året. Som morgongåva fick jag startplats och övernattning till icebug xperience. Ca 80 km i Bohuslän längs kusten. Nåt så makalöst vackert lopp. Detta är ett traillopp och jag är asfaltslöpare så jag hade inga krav på mig utan njöt bara av vyerna. Väldigt mysigt att få göra detta tillsammans med mannen.
Berätta mer om den Backyard tävlingen. Mellan vilka varv gifte ni er?
Detta var på BUS (Backyard Ultra Sydkusten). Marcus och Petra som är grundare av Sweden Runners som var arrangörer visste om detta. Två av våra löparvänner Yvonne och Niclas skulle vara vittnen. Vi skulle vigas efter varv 4 men redan på varv 3 fick vi stå på lite för att jag skulle hinna fixa håret. Vi fick skynda oss in inför varv 4 också så jag kunde få på mig klänning. Anton skulle ha löpartights och skjorta så han blev klar fort. 10 min innan start gick vi mot start där vigselförrättaren stod och ca 5 min innan start blev det en kort ceremoni. Precis innan start var allt klart och när Petra räknade ner inför start så kastade jag buketten och vi sprang iväg. Vi sprang på banan en väldigt kort bit och vek sedan av och sprang till hotellet.
Vilken fin historia. Om du tänker på något lite mer normalt Backyard. Vad är det tuffaste för dig med det konceptet?
Jag har kört 5 Backyard och det är inte min grej. Har kommit 21 h som längst. Sömnen har alltid varit tuff för mig. Somnar normalt senast kl 22 så jag har svårt att vara vaken för att klara nätterna. Sen blir jag alltid otroligt kall så fort jag slutar springa så de ca 10-15 minuter man har i varvningsområdet blir bara obehagliga. Jag fryser och tappar lusten. Jag har stort kontrollbehov och på denna typ av lopp kan jag varken räkna ner distans eller tid eftersom man inte vet när slutet är. Jag vill räkna ner och ha koll.
Vilken typ av tävling är du starkast i?
För ett halvår sedan hade jag nog svarat 6h lopp. Men nu fick jag till ett bra 24h lopp i juli så 6-24h lopp kanske. Jag är inte snabb men kan köra på länge och mala på.
Ett återkommande tema bland ultralöpare är “jag är inte snabb.” Så jag tänker inte ens fråga om siffror. Vad är din dröm?
Jag hoppas på att få springa mästerskap för Sverige.
Men du har deltagit i Spartathlon?
Yes, sprang det 2018. Men tog mig inte i mål.
Det är en dröm för många att vara med. Kändes det ungefär som du hade tänkt?
Ja det var så otroligt häftigt. Magisk stämning vid start. Vädret var tyvärr riktigt kasst med storm och regn men det var så häftigt att få vara där. Någon gång ska jag dit igen och klara det. Jag är i bra mycket bättre form nu så bara jag håller i detta så hoppas jag på att få kyssa den där foten inom några år.
Jag kommer tillbaka och gör en intervju med dig då. Det är i alla fall min målbild. En sista fråga. Ge oss ett hemligt ultraknep?
Haha, ja det är en fin målbild. Hm…hemligt ultraknep. Träna hårt på kvalitetspassen och se långpasset som belöning och njut. Spring på nya ställen. Ta buss eller pendel och åk iväg och få ett härligt långpass hemåt.
Text: Linda Mpili
Foto:Privat/Hans Sjöstrand