I lördags kl 10.00 gick starten för I2IF Backyard i Karlstad. 47 löpare stod på startlinjen för att ta sig an den 6,7 km långa banan, om och om igen tills bara en person återstår, Last man standing. Men efter 30 timmar bestämde sig de två återstående att ge sig samtidigt. Det blev alltså Last men standing.
Solen sken inte Karlstad den här dagen men vädret bjöd ändå på ljum höstluft med lite regn under natten.
En efter en nöjde sig löparna under dagen. Distansrekord krossades och glada miner delades med skön sång från högtalarna,och när det var dags att tända pannlampan var nästan hälften av startfältet kvar i tävlingen.
Natten förflöt och efter 22 timmar gav sig 5 tuffa deltagare ut i gryningen. Monika Sperle, Nina Eibring, Anders Wilhelmsson, Jesper Löfvenborg och Fredrik Sundberg.
Detta var sista varvet för Monika och Nina kunde sedan springa det 24’e varvet som enda dam kvar. Då valde också Anders att kliva av.
Jesper och Fredrik fortsatte varv efter varv men efter 30 varv och drygt 202 km valde de att springa sista varvet.
Vem är du?
Fredrik: Go o glad värmlänning men uppvuxen i Hällefors. Ungdomsåren ägnades åt längdskidor med löpningen som barmarksträning. Från tjugoårsåldern blev det mer löpning då det är mycket enklare, krävs ju nästan ingen utrustning. Runt 2013-2014 lurade Sandra Lundqvist in mig i “ultraträsket” och det känns som jag fortfarande utvecklas trots 44 år fyllda.
Jesper: Som löpare är jag seriös, men har alltid glimten i ögat och springer aldrig om jag inte tycker det är roligt. Det ska ge och inte stjäla energi. Jag blir ofta nördig i det jag sysslar med och jag gillar att jobba hårt. Det spelar ingen roll om det är löpningen, mitt jobb som bildlärare eller mina frilansuppdrag som hårdrocksjournalist – full fokus gäller. Sen är familj och vänner oerhört centralt i mitt liv.
Hur många backyards har du gjort innan?
Fredrik: 6 st, 2st i Trosa och 4st Svenska Cupen i Backyard 2019
Jesper: Det här var mitt fjärde, men när jag gjorde debut hösten 2019 hade jag ett jobbuppdrag samma dag så det begränsade mitt genomförande till nio varv. Det blev ett fint intervallpass. Full fart och skön träningsvärk.
Vad gillar du konceptet med Backyard, att det är en fast sträcka som ska göras varje timme?
Fredrik: Det jag gillar är att det är ett enkelt sätt att springa långt på, du kommer tillbaka till din plats och har tid att vila och äta. Att alla kan vara med och ha sina egna mål är något jag tycker är roligt.
Jesper: Egentligen föredrar jag frihet och spontanitet i löpning, men gemenskapen och den växande sammanhållningen är oslagbar under ett backyard. Gruppen blir ett vi. Sedan gillar jag möjligheten att successivt bygga ett mentalt övertag över banan, lite som en duell. Jaget versus den bestämda sträckan.
Hade du nån plan med antal minuter per varv, gåpauser o så?
Fredrik: Planen var att köra varven på ca 52 min och något enstaka på ca 46 min. Gå i uppförsbackar och lägga in extra gång för att hålla varvtiden. Det blev inte så utan de flesta varv gick på 46-48 min, det var nog inte optimalt men det kändes tråkigt att försöka hålla planen.
Jesper: Ja jag ville minimera vilan och hålla nere farten samt hade ett antal checkpoints längs banan. Jag är egentligen inne i en träningsperiod med fokus på snabbhet, persa på distanser upp till maran innan jag blir för gammal. Jag tänkte först sju varv, men bestämde mig dagarna innan att springa trettio istället. Jag vände upp och ner på min plan, men det var värt det. Som sagt, det får inte bli för seriöst.
Fick du nån svacka under tiden?
Fredrik: Runt varv 20 var jag rejält sliten och trodde inte på så många fler varv.
Jesper: Från varv tjugofyra började jag och Fredrik öka farten. Trettio timmar var gränsen eftersom jag skulle upp och jobba följande morgon. Plötsligt gick rundorna tio, tolv minuter snabbare än tidigare och då fick jag betala priset och det slet styggt på musklerna. De två sista varven var tyngre och jag fick Quasimodo-hållning, men det var ändå inga problem att genomföra trettiovarvsplanen.
Hur hanterade du den i så fall?
Fredrik: Jag chansade lite på att jag var låg på energi och åt rejält mycket trots att jag varit lite illamående tidigare. Det gick bra, illamående försvann och jag kände mig pigg igen.
Jesper: Det är bara att bita ihop, lämna aldrig din bubbla eller låt tvivlet dansa med ditt psyke. Sätt ett mål och bryt endast vid skada eller fara för din hälsa.
Fanns det någonting in din utrustning som du var extra glad att du hade med dig?
Fredrik: Risifrutti var väldigt gott!! Jag vet sällan i förväg vad jag kommer att vara mest sugen på att äta, så det får bli lite “smörgåsbord” i matlådan. Utrustningsmässigt så justerade jag inget, annat än pannlampa vid mörker.
Jesper: Jag är för orutinerad för att ha en riktig utrustningsplan. Jag tar med mig lite kläder, dryck och käk. Men mina Saucony Triumph-skor har fungerat bra och ett par hårdrockslinnen i bomull såklart. Det gäller att springa med stil!
Vad bär du med dig som den trevligaste stunden hur hela loppet?
Fredrik: Att få kaffe!!
Jesper: Att få springa och snacka med andra löpare och det fantastiska bemötandet i målområdet av arrangörsgänget från I2 IF Triathlon.
Vad var det som gjorde att ni valde att dela på segern?
Fredrik: Jesper hade planerat lite dåligt:), så han skulle jobba på måndag, men han kunde tänka sig att springa 30 varv och då kändes det naturligt att göra så.
Jesper: Det kändes logiskt och som ett fint slut på trettio timmar i löparskorna. Vi sprang ensamma i sex timmar…
Kommer det bli fler än 30 timmar nästa gång?
Fredrik: Det hade det kunnat bli denna gången så möjligheten finns och den vetskapen är bra att ha med sig på startlinjen nästa gång.
Jesper: Nu ska jag återgå till snabbhetsträningen, men någon gång under 2021 ska jag definitivt spänna distanspersbågen hårt. Jag är pepp på en rejäl utmaning framöver och pusha mig själv ordentligt.
Johan Öfverberg från I2If, är ni nöjda med arrangemanget?
Oja, det var skitkul. Lite svårt att få funktionärer så vi drog runt det på lite få personer men annars var allt perfekt. Tävlande, väder, publik och sponsorer. Man blir lite trött även om man inte tävlar men annars är allt på topp.
Text: Sandra Lundqvist
Foto: Joakim Nyqvist