Klockan 01.10 inatt blev Johanna Bergman från Öbacka LK ny rekordhållare för 100 miles för damer då hon passerade mållinjen på 15.10.34 på Täby Extreme Challenge.
Vem är du, vart kommer du ifrån och vad har du för löparbakgrund?
Jag heter Johanna Bergman, kommer från Härnösand och springer för Öbacka LK. Jag är i grunden orienterare men har snöat in allt mer på trail och gärna långt och tufft!
Du gjorde debut på sträckan 100 miles, har du gjort andra ultradistanser tidigare?
Jag debuterade på ultra 2014 då jah sprang High coast ultra, högakustenleden som är 130km. Blev såld. Innan hade jag sprungit 43 km som längst. Jag sprang året efter med, mycket bättre förberedd och kapade tiden med nästan 2,5 timme. Ser mig fortfarande som en nybörjare.
Hur kom det sig att du ville testa 100 miles?
Jag har sneglat länge på TEC men avskräckts av att det är varvbana och så lättlöpt. Jag vill ha det kuperat och tekniskt. Sprang Åda wild Boar för två helger sen och kände mig otroligt stark, så tänkte att varför inte testa.
Det var även första gången du sprang ett lopp på varvbana, berätta vad du tyckte om det.
Avskydde det! Haha… otroligt jobbigt mentalt, men tacksamt att koppa ikapp folk och sen var varvningen magisk! Men efter 10 varv var gråten i halsen. Kändes omöjligt att motivera mig 4 varv till.
Hade du nåt upplägg före loppet, med fart, energi osv?
Planen 17 timmar. HCU är 130 men betydligt mer kuperad och teknisk och där har jag tiden 15.02, 17 timmar kändes rimligt. Jag tänkte försöka ligga på 5.30 i snitt så länge som möjligt och sedan låta mig tappa till 6.30, då skulle jag vara nöjd. Men det föll redan första varvet. Var otroligt orolig att jag inte skulle hålla. 5.39 i snitt trodde jag aldrig. Jag brukar pyssla med sociala medier under loppet för att hålla en bra fart, men la upp rätt lite under loppet, behövde fokusera på att hitta motivation att beta av varv efter varv, antar att det fick tiden att skena lite.
Ett av mina problem är energi under loppet, men fick otroligt bra hjälp av en mycket rutinerad vän, så jag hade ett väldigt bra tillflöde av energi under hela loppet, gick aldrig tom vilket är första gången någonsin.
Man får ha pacer under senare delen av loppet, dvs en medlöpare som håller fart/sällskapar med en. Var det något du hade eller sprang du ensam?
Brorsan skulle eg pacea men jag avböjde, kände att det skulle bli ett störande moment. Jag kom kontinuerligt ikapp löpare, det räckte som sällskap. Jag nöjde mig med mig själv.
Hur känns kroppen nu efteråt?
Jag har fått mina första två blånaglar samt att jag är stel. Knäna har tagit rejält med stryk, dock lyser mina tidigare ryggproblem med sin frånvaro vilket är fantastiskt!
Dagen efter en ultra är det lätt att känna saker som “aldrig mer” osv, men efter ett par sagar så sitter man där och letar nya ultralopp igen. Hur känner du, blir det fler lopp i ultra?
Är faktiskt lite småsugen på att springa redan nu, vill ut och upplevelselöpa längs Härnö trail, en av mina absoluta favoritbanor. Jag ska springa Sundsvall trail i början av juni, sen blir det ev något semesterlopp, antingen i Boden eller Pallas i Finland. Får se vad jag har lust med.
Intervjuad av Sandra Lundqvist
Foto: Johnny Hällneby