Jättelångt (68k)

Segrare i Jättelångt, Eva Lindskog och Daniel Nilsson. Foto: Jenny Karlsson
Segrare i Jättelångt, Eva Lindskog och Daniel Nilsson. Foto: Jenny Karlsson

Nu är det konstaterat. Att springa jättelångt tar lite drygt sex timmar. Eva Lindskog lät benen löpa och kom fram till detta.

“Hur jag förberedde mig? Jag köpte en startplats tre dagar innan och körde Halvvättern.”

Eva Lindskog är ett namn som vi kommer att se många fler gånger i framtiden. En ultra-rookie som fortfarande prövar sig fram – men som ändå levererar sjujäkla resultat. Någon att hålla koll på helt enkelt.

Jättelångt är ett ultralopp som mestdels går längs Roslagsleden, från Grisslehamn till Norrtälje – ett så kallat A till B lopp.  Magin kring det relativt unga loppet håller i sig från år till år och trollbinder allt fler löpare.  I år fanns även en stafettklass om man inte vågade ge sig ut på den 68k långa solodistansen. Det är ett krävande lopp, på en led som till vardags är gjord för vandrare. De orange markeringarna på träden kräver sin uppmärksamhet och enligt loppets hemsida har 98% a deltagarna sprungit fel under åren. Det utlovas till och med en felspringningsgaranti för de som ställer upp. Men fler kilometer har sällan varit några problem för ultralöpare.

Tillbaka till Eva, vinnaren av damklassen.

Hon beskriver sig själv som en överambitiös, utarbetad löparfanatiker som har upptäckt att cykla racer och OW-simning också är roligt, vilket har lett till ett tidsproblem eftersom dygnet bara har 24 timmar. Eva kan ses halvsovandes på Uppsalapendeln, i terminal 5 på Arlanda eller i Nackaskogarna där hon tar sig framåt i maklig takt.

Förberedelserna inför Jättelångt var minimala eftersom anmälan blev väldigt spontan. Men vanligtvis ligger träningsmängden på cirka fem timmars löpning per vecka och även en del cykel och simning.

Hur ser ditt upplägg ut på så här långa lopp?
Eftersom jag är nybörjare på ultra så har jag inte direkt någon utprovad strategi. Jag sprang hela tiden nu förutom när jag fyllde på vätska, klättrade på klippor eller över färister. Hade med mig två treportionersgeler och en snickers som jag käkade när jag började bli låg eller hungrig. Till det vanligt vatten och så hade jag en flaska med saltat vatten som jag varvade med. Funkade utmärkt för mig.

Vad tyckte du om banan?
Det är väldigt skönt med varierande underlag och skiftande natur, det hjälper mycket när det börjar kännas segt! Bra också är att den mest tekniska delen ligger först då man är pigg.

Hade du något mål?
Mitt mål var bara att genomföra loppet på ett bra sätt. Jag hade inget tidsmål och blev väldigt förvånad när jag vann! Ännu mer förvånad när det började pratas om banrekord men jag vet inte om det är bekräftat än.

Vad gör dig till en bra ultralöpare generellt?
Jag har alltid varit en rätt långsam löpare, men kan hålla på hur länge som helst. Tror det är en kombination av långsamma muskelfibrer plus att jag älskar långpass!

Har du några ultrabra tips till andra som ska springa långa lopp?
Eftersom jag bara sprungit en ultra innan så vet jag inte… Det jag testade nu – och som funkade bra var att använda olika typer av vätska/energi för att variera stimuli. Sött/salt, mjukt/tuggmotstånd. Ett annat tips är att dela upp loppet i olika etapper och snabbt glömma den etapp man just sprungit!

Vad gjorde du kvällen innan loppet?
Dagen innan hade min dotter födelsedagsfest så jag laddade med att fixa med den och så tog jag ett glas vin!

 

Ultradistans säger stort grattis till Daniel Nilsson som vann herrklassen på  5.19.15 och Eva Lindskog som segrade på 6.19.44. Kanonbra insatser!